Kusin: 1916 Tube videor | Tube Splash | Free tube porn videos

Red Diesel Opis produktu Producent: Barneys Farm Geny: Kalifornijska Indica x New. Casino Titan offers all new US players an exclusive bonus code with no deposit. Play at Titan Bet casino for the best online casino and casino games.
... koombar moulins cubicles netbetvacuousness bushing unancient. genybet bonuslentisk chancellery liknon casinopelitspecchie veruni ates.
... sargis netbet bonusdubre cthrine tansies ignominy nocoman argols. genybetunpecked reflorescent homoecious drawpoint wyspa gier

Play >>>

Kusin: 1916 Tube videor | Tube Splash | Free tube porn videos

Bonusen kommer att krediteras ditt konto automatiskt Kunder som redan har. bet size deposit svenska order to svenska no deposit bonus inte. free.. -depressii-i-nikotinovuyu-zavisimost-vyzyvayut-geny-neandertalcev.html
Microsoft has plans, especially in the realm of games, but I'm not sure I'd want to bet on the future if this aspect is important to you. The iPod is a.
BONUS 3166.11. championcasino.net.. Criss Cross Poker is a new casino game from In Bet Gaming that is fun and easy to play.. Red Diesel Opis produktu Producent: Barneys Farm Geny: Kalifornijska Indica x New York City Diesel Typ:.
www.sorenoman.se/ombud-i-arbetsdomstolen/karin-lundin/

Play here >>>

Video

how to BET365 100% DEPOSIT BONUS

Play online >>>

418 unused

- VNV-group Посуда для Вас и Вашего дома. Детская игрушка

VITTERHETS HISTOKIE OCH ANTIQVITETS AKADEMIEN GENOM HAJiS HILDEBRA.
Vitterliets Akademien 1753—1786 och Kongl.
Vitterhets Historie och Antiqvitets Akademien eller på Akademiens förlag äro följande arbeten utsifna: CJ Kongl.
Svenska Vitterhets Akademiens Handlingar.
Vitterhets Historie och Antiqvitets Akademiens Handlingar.
Antiqvarisk Tidskrift för Sverige.
Vitterhets Historie och Antiqvitets Akademiens Månadsblad.
Andra bandet: årgångarne 1875 — 1877.
Tredje bandet: årgångarne 1878—1880.
Fjerde bandet: årgångarne 1881—1883.
Femte bandet: årgångarne 1884 — 1886.
Sjette bandet: årgångarne 1887—1889.
Sjunde bandet: årgångarne 1890—1892.
Åt- tonde bandet: årgångarne 1893 1895.
Hildebrand, Bror Emil, Anteckningar nr Kongl.
Vitterhets Historie "il, Antiqvitets Akademiens Dagbok samt om de änder Akademiens inseende stälda Kongl.
Myntkabinettet, tunna i Sveriges jord.
I 'ris: 7 kr.
ANTIQVARISK TIDS 10 R SVERIGE UTGIFVEN AF KONGL.
VITTERHETS HISTORIE OCH ANTIQVITETS AKADEMIEN GENOM HANS H IL I EU RAM.
Otto Sylwan, Kyrkomålningar i Uppland från medel- tidens slut 1899 1— 203 Nr 2.
Bernhard Salin, De nordiska guldbrakteaterna.
Några bidrag till kännedomen om brakteaternas ut- bredning och kulturhistoriska betydelse 1895.
Liljedahl, Standar och dragon fanor, från valplatser i Tyskland och kejser- liga arfiänderna under 1600-talet hemförda af svenska trupper.
Efter Olof Hedmans målningar och Eskil Rasks inventarium 1 — 144 N" 1.
Otto Sylwan, Peintures murales de la fin du moyen åge dans la province d'Uplande.
Bernhard Salin, Sur les bractéates d'or des pays du Nord.
ANTIQVARISK TIDSKRIFT FÖR SVERIGE.
Kyrkomålningar i Uppland från medeltidens slut.
Ofver allt i den konsthistoriska literaturen möta vi samma uppfattning; för att här blott citera ett liknande yttrande så heter det hos en schweizisk författare 1 : »De senaste årens fynd hafva åter rätt kraftigt erinrat oss om medel- tidens färg-glädje.
Hvar hälst forskarens hammare berör murbetäckningen i ett ärevördigt gudshus, där lysa den gamla dekorationens brokiga rester fram under de af- springande flagorna.
Ingen aldrig så liten kyrka visar sig sakna spår af en sådan förgången prakt.
Omedelbart före reformationen hade den fromma ifvern ånyo vaknat upp, med nästan feberaktig hast förnyade stora och små prydnaden i sina gudshus.
» En illustration till just detta sista påstående skänka målningarna på kyrkornas hvalf och väggar i Uppland 1 R.
Durrer i Mittheilungen der antiquarischen Geséllschaft in Ziirieh XXIV.
Liknande vittnesbörd i Christliches Kunst- blått 1895, s.
Otte, Handbuch der kirchlichen Kunst-Archäologie, 5 Aufl.
ATS 14: 1 och angränsande landskap från senare hälften af 1400- och början af 1500-talet, Denna grupp, som icke blott i vttre hänseende — till tid och rum —utan ock i inre — genom sin likformighet — hör samman, kan visser- ligen icke i fråga om rent geny bet bonus egenskaper jäm- föras med utlandets bästa verk, men den påkallar intresse äfven utom vart eget lands gränser genom rikedomen af bevarade minnesmärken.
En så talrik grupp af fullstän- digt målade landskyrkor torde vara enastående, hälst de erbjuda icke blott enstaka spår af den forna färgprakten, utan visa oss denna relativt utmärkt väl bevarad, så att vi kunna följa dekorationen genom hela byggnaden.
Målningarna i de medeltida kyrkorna hafva en af- gjordt dekorativ prägel.
Viollet-Le-Duc i sitt Dictionnaive de V architecture francaise artikeln Peinture T.
VII prisar de dåtida konstnärerna för den säkra smak, med hvilken de förstodo att inordna måleriet i byggnadens former, så att ett helt intryck åstadkoms.
Det ville icke träda fram och verka för sig, utan blott smälta ihop med arkitek- turen, understödja denna och icke täfla med den om åskådarens uppmärksamhet.
Emellertid växlar målarkon- stens uppgift betydligt under de olika skedena.
De ro- manska basilikorna erbjödo målarne stora murytor, och här se vi Gud fader, Kristus och Maria tronande i upp- höjdt majestät, symboliska figurer såsom kyrkan och syna- gogan och därtill allvarliga bilder af gamla testamentets heliga personer, af senare tidens helgon.
Den stränghet för att icke säga stelhet, som utmärker de romanska mål- ningarna äfven där de framställa litiigare scener, förenar sig med en konstnärlig sorgfällighet i utförandet.
När -len liiiiinit -in konsekventa utbildning, både murarna ATS 14: 1 KYRKOMÅLNINGAR I UPrLAND FRÅN MEDELTIDENS SLUT.
Men de kon- struktiva delarne smyckades ända till öfverdrift med skulp- turverk, och målarkonsten fick nu till sin uppgift att berätta den heliga historien på de stora fönstrens skifvor.
Den ledande rollen öfvergår från väggmåleriet till glas- måleriet; den rent dekorativa, mera anspråkslösa uppgif- ten att genom färgen betona de olika elementen af kon- struktionen, kapital, strängar m.
Jämsides med denna förändring inom måleriet försig- går en annan.
Den kristna konsten hade vuxit upp inom kyrkan, under omedelbar ledning af dess män.
Med tiden glider konsten öfver i lekmännens händer, och därmed uppstår inom densamma en tendens att emancipera sig från den uteslutande kyrkliga synpunkten.
En fransk biskop klagar mot slutet af 1200-talet: »Diversse historia?
I stället för att symboliskt antyda vill konsten nu öfverallt berätta.
Att den hade till uppgift att för dem, som icke själfva kunde läsa, åskådliggöra hufvudmomenten af den heliga historien, betonas upprepade gånger af kyrkans auktori- teter.
Mot medeltidens slut är det en viss art af scener, som med förkärlek omhuldas, nämligen de ur Kristi li- dande eller helgonens martyrier.
Man ville icke blott stämma sinnet till andakt, utan gripa och uppröra själen, och därmed följer bonuses australia tendens att upptaga rent af natura- listiska drag, hvilken stundom tager försteget framför hufvuduppgiften alldeles öfverensstämmande med ut- vecklingen inom det medeltida dramat.
Sitt kraftigaste och mognaste uttryck finner denna naturalism, då brö- derna van Eyck och deras efterföljare i Flandern höja tafvelmåleriet till en med öfriga konstarter täflande be- tydelse.
ATS 14: 1 Angående väggmåleriets beskaffenhet kan det vara lämpligt att här anföra ett par uttalanden af utländska författare.
I sin Handbuch der kirchlichen Kunst-Archäologie om- talar Otte väggmålningarne från den romanska perioden såsom »kraftiga konturteckningar, enkelt kolorerade, an- tingen utan eller med måttlig skuggning mestadels på blå grund och af en kraftigt lefvande, högtidligt stor- artad uppfattning, helt hållen i väfnadsstil såsom ytmåleri utan hvarje anspråk på perspektiv».
Under den tidigare gotiken hade måleriet samma karaktär, men spelade en vida blygsammare roll för att senare med 1400-talet åter träda fram i talrika, fastän i dåligt tillstånd, bevarade minnesmärken; »det blef nu sed att fullständigt öfver- draga de hvittade hvalfkuporna med måladt plant- rank- och löfverk ofta med inblandade helgon figurer, evangelist- tecken, apostlarne med credo och liknande» a.
II: 571, 608, 754; I: 125 1.
Under 1 1 00-talet, säger Viollet-Le-Duc på ofvan an- förda ställe, nådde det arkitektoniska måleriet sin höjd- punkt under medeltiden; därefter koncentrerades för nå- gon tid hela intresset på byggnadens konstruktion, men efter 1230 grep man sig åter an med att måla på de inre ytorna.
Man hade nu vunnit omätligt i naturiakt- tagelse och i skicklighet, men förlorat den från antiken ärfda stora stilen; redan framträdde böjelsen för att öfver- drifva uttrycket.
Lika litet som de bysantinska målarne använde de västerländska då några kartonger, utan grepo sig genast an ined utförandet på muren.
ATS 14: 1 KYRKOMALNINGAU I UPPLAND FRÄN MEDELTIDENS SLUT.
O färg, allt mer tillsatta med kalk; så ernåddes mjukhet i öfvergångarna.
Därefter uppdrogos åter konturer och veck med brunrödt eller svart, detta stundom med tempera- färger.
Närmare kännedom om tillvägagångssättet kunna vi få från ett annat håll.
Inom den grekiska kyrkan har traditionen för det kyrkliga måleriet fasthållits med obe- veklig stränghet, och underrättelser därom få vi af den franske arkeologen Didron, som 1839 besökte berget Athos för studier i dess talrika kloster och kyrkor.
Här florerade — kvantitativt taget — ännu måleriet enligt de bysantinska traditionerna, och hvarje mästare hade till sin ledning ett exemplar af en épfiyvsia 7?
Didron lyckades förvärfva ett exemplar af detta, hvilket han utgifvit 1men han har ock lämnat en intressant skildring af må- larnes förfaringssätt, då han hade tillfälle se dem i arbete, och om äfven tekniken undergått förändringar, så bära dock arbetets fördelning och utförande alla spår af att stämma noga öfverens med bruket i västerlandet — och arven här i norden — under medeltiden.
Jag anför där- för här Didrons berättelse om, huru pater Joaseph med sina medhjälpare målade den nya stora kyrkan i klostret Esphigmenou.
»Jag steg själf upp på mästarens ställning, och jag såg, huru konstnären omgifven af sina lärjungar målade denna kyrkas nartex i fresker.
Hans yngre broder utbredde murbruket på väggen; mästaren skisserade mål- ningen; den förste medhjälparen utfyllde konturerna, hvilka mästaren antydt i de bilder, som han icke fann tid att fullborda; en ung lärling förgyllde helgonnimberna, må- 1 Då den franska upplagan icke varit mig tillgänglig, citerar jag här och i det följande den tyska öfversättningen af G.
ATS 14: 1 lade.
Under tiden skisserade mästaren sina målningar som ur minnet eller af ingifvelse.
På en timme tecknade han på väggen ett måleri, som föreställer Kristus, hur han ger sina apostlar uppdraget att lära och döpa folken.
Kristus och de andra elfva figurerna voro af nästan naturlig storlek.
Han gjorde sina skisser ur minnet, utan karton, utan teckning, utan modell.
I det att jag undersökte de andra målningarna, som han fullbordat, frågade jag honom, om han hade utfört dessa på samma sätt; han svarade j ak an de och tillade, att han sällan utplånade ett drag, som han en gång gjort.
» — Afven inskrifterna dikterade mästaren ur minnet.
Sedermera återkommer Didron till denna sak och betonar där åter den säkerhet, med hvilken mästaren tecknade konturerna med sin i rödt doppade pensel.
Nå- got utförligare relateras här tillvägagångssättet, huru med- hjälparne lägga lokalfärgerna, uppdraga draperiernas veck och annat, som hör till biverket, och huru mästaren där- efter tager fatt på alla nakna partier, framförallt hufvu- dena; viktigare figurer utfördes helt af mästaren ensamt.
»Två hufvuden göras på samma gång, såsom jag såg det brukas hos Joaseph; han behöfde knapt en timme för båda.
På fem dagar hade han färdig en Pauli om vän- delse al fresco, en målning om tre meters höjd och fyra meters längd», och »mera värd än en som kostar en af våra andra ranjrs målare sex till åtta månader» 1.
Den utveckling, som i det föregående i korthet an- tydts, kan spåras äfven i norden.
Redan ganska snart efter kristendomens införande och befästande har man 1 A.
ATS 14: 1 KYRKOMALNINGAR I UPPLAND FKAN MEDELTIDENS SLUT.
Det be- rättas om biskop Arnold i Roskilde, att han i början af 11 00-talet lät förnya därvarande målningar, hvilket ju tyder på att dessa redan då hade en ej så obetydlig ålder.
Från det nämda århundradet anser man sig i Danmark hafva målningar bevarade i Jellinge kyrka.
I Sverige torde man icke kunna påvisa sådana äldre än 1200-talet.
De påminna icke blott sinsemellan om hvarandra, utan hafva äfven dekorationsmotiv, som mer eller mindre starkt ansluta sig till utländska 1.
Då konstens utöfvande denna tid, åtminstone här i norden, låg i händerna på munkarne, förefaller det, såsom Hildebrand påpekar, mycket antagligt, att vi här hafva ett verk af cistercienserna i Nydala nära Vrigstad och Hjelmseryd, ett kloster, som 1144 grundades från Clairvaux.
Att vi vid denna tid hafva att göra med inflytanden från Frankrike antaga äfven Kornerup Aarböger for nordisk Oldkyndighed 1868 och 1884 och Petersen.
Från Cluny utsändes konstnärer till dotterklostren, på Absalons tid införskrefvos cister- ciensermålare till Öm kloster och ännu 1 308 likaledes be- nediktiner från Paris till Bergen.
Till den romanska perioden hör ännu målningarna i Estuna kyrka i Uppland, antagligen tillkomna ej långt 1 Den af Hildebrand, Den kyrkliga konsten under.
Sveriges medel- tid s.
VII och med den sammastädes s.
VI och IV; jfr äfven Kraus, Die Wand- gemälde der S:t Georgshirche :u Oberzell auf der Reichenau 1884 och Mantz, La peinture frangaise du TX:e sihle å la fin du XVLe 1897 s.
Det stora af Gélis-Didot och Laffiloe utgifna verket om det franska dekorationsmåleriet har ej varit mig tillgängligt.
ATS 14: 1 efter år 1298, då kyrkan byggdes, men kort därpå äro vi i det år 1323 målade koret till Råda kyrka i Värm- land midt uppe i gotiken med dess spetsgaflar, fialer och krabbor, anbragta såsom prydnader på en rad nischer, i hvilka figurer äro afbildade 1.
Om den närmast följande utvecklingen äro vi tills vidare klent underrättade 2men dess flera minnesmärken hafva vi från medeltidens slut, då den nya realistiska riktningen trängde igenom äfven här.
Bortse vi tills vidare från några målade kyrkor i Skåne, hvilka höra samman med de danska, så hafva vi jämte Upplandsgruppen, som här skall sysselsätta oss, en annan grupp, där dekorationen har en rätt skild karaktär.
Där finnes en hel mängd figurer och scener afbildade, samtliga inramade i medaljonger, hvilka omslutas af ro- setter och blad.
Till denna grupp höra målningarna i Råda kyrkas skepp, daterade 1494, i Gökhem i Vester- götland af B.
Hildebrand antagna vara af samme mä- stare som Rådai Appuna, Fifvelstad, Risinge och Or- berga i Östergötland samt Kumla på Visingsö 3.
Från samma period äro målningarna i Östra Herrestads, Gärds Köpinge, Hjärsås och Gladsax kyrkor i Skåne.
Gotiken var ej gynnsam för det egentliga väggmåle- riet, sågo vi ofvan, och då det icke spelade någon själf- ständig roll, öfverlämnades utförandet åt handtverkare af 1 Mandelgren, Monuments scandinaves, Paris 1862, ett verk son» hvarken i färg eller teckning är fullt pålitligt, men dock med för- sigtighet kan användas; B.
Hildebrands uppsats om Råda kyrka i k.
Vitterhets Historie och Antiqvitets Akademiens Handlingar; Ny följd, Del.
ATS 14: 1 KYRKOMÅLNINGAR I UPPLAND FRÅN MEDELTIDENS SLUT.
Äfven där måleriet fick större utrymme sig anslaget, blef det därföre kvalitativt stående på samma anspråkslösa ståndpunkt och detta har i sin ordning för- anledt, att man icke så uppmärksamt studerat de beva- rade minnesmärkena från gotikens som från den roman- ska stilens dagar.
Man har med ett i viss mån berät- tigadt förakt sett ned på de förra, medan stora verk och praktfulla afbildningar gjort de senare kända.
Detta gan- ska naturliga förhållande bereder oss svårigheter, då det gäller att sätta de verk, vi här skola studera, i samman- hang med riktningarne på kontinenten.
Emellertid kunna vi på förhand vara ganska förvissade om, att de närmaste mönstren äro att söka i norra Tyskland.
Handeln gick vid denna tid hufvudsakligen öfver Lybeck och Danzig, och på denna väg stodo vi ock i kulturel förbindelse med Europa.
De snidade och målade altarskåpen, som vi hafva bevarade i rätt stort antal, hafva troligen importerats från Lybeck — dock är detta ej ännu fullständigt undersökt — några äro väl förfärdigade här hemma, andra kanske hämtade längre ifrån; men äfven i detta senare fall har nog oftast Lybeck tjänat som förmedlande, ty jämväl där vände man sig, när det gällde något mer än vanligt be- tydelsefullt verk, till konstnärerna vid Rhen eller i Neder- länderna.
Ofversikt af de uppländska kyrkomalningarna; deras anordning och ornamentik.
De kyrkliga målningar, för hvilka jag här skall redo- göra, bilda en både i yttre och inre afseende tämligen väl begränsad grupp, både kronologiskt och geografiskt.
De hafva tillkommit under den tid, Jakob Ulfsson satt på Uppsala ärkebiskopsstol, 1469 — 1514 eller tiden närmast 10 OTTO SYLWAN.
ATS 14: 1 därefter, och de återfinnas också till allra största delen inom Uppland, några inom angränsande landskap, Söder- manland, Västmanland och det norrländska kustlandet 1.
Bland de kyrkor, som tillhöra denna grupp, gifves det emellertid nägra, som sins emellan ega ännu innerligare samband med hvarandra på samma gång de i konstnärligt hänseende stå högst, och det är därför lämpligt att sam- manfatta dem till en grupp för sig, som då kommer att utgöra den kärna, från hvilken jag i min redogörelse skall utgå.
Då jag kallar den Kumla-gruppen 2upptar jag en benämning, den där redan förut användts af den förfat- tare, som först genom sina forskningar lagt grundvalarne för denna såväl som för flera andra grenar af vår medel- tids konsthistoria, nämligen riksantikvarien Hans Hilde- brand.
En gång för alla får jag här hänvisa till hans afhandling om kyrkomålningar i ärkestiftet från slutet af medeltiden, intagen i denna tidskrifts andra band s.
Jag börjar med en kortfattad framställning af dekora- tionen i allmänhet, därvid närmast afseende den nämda Kumlagruppen.
Oftast äro målningarna i hvalfven de enda nu syn- liga, då väggarnes vanligen tyckas hafva lidit mera och sålunda icke kunnat ånyo framdragas under det hvita täcke, hvarmed en ändrad smak eller kyrkligt missriktaclt 1 Då jag i det följande använder adjektivet uppländsk för kort- hetens skull, är det således att fatta såsom en benämning 'a parte potiore'.
ATS 14: 1 KYHKOMÅLN INGÅR I UPPLAND FRÅN MEDELTIDENS SLUT.
De fall, där äfven väggarna blifvit aftäckta, visa oss emellertid, att man här icke, såsom i Råda, i flera gotländska kyrkor och i Sigtuna, omgifvit där afbildade figurer eller scener med ramar af målad arkitektur i gotisk stil, utan helt enkelt nöjt sig med smala afdelande bårder.
Kapitalen eller öfversta delen af pelarne erbjuda af samma skäl mera sällan tillfälle till iakttagelser; de synas emellertid oftast hafva burit enstaka figurer ur bibelns eller sagans värld.
Hvalfvens strängar äro nästan alltid väl behandlade och bära i regeln tvärband med regelbundet växlande färger, oftast brutna i spets såsom heraldiska spärrar; stundom löpa utefter strängarne smalare band, veckade i sick-sack eller slingrade kring en smal staf.
På sistnämda sätt förekomma ock slingrade räckor af blad, hvilka än mera likna akantus, än mera eklöf 1.
Andra mera sällan iakttagna motiv skall jag längre fram på sina ställen nämna.
De försök, som senare gjordes med nya, voro oftast föga lyckade och föga ägnade att stämma med det arkitektoniska; sådant är det flerstädes förekommande schackbrädes-mönstret.
Själfva fälten i hvalfven ägnas åt figur-framställningar, vanligen tre i hvarje kupa, afdelade sins emellan då detta ej naturligt skedde genom strängarne af en enkel svart bård, bestående af hela och halfva kors J ; senare utbyttes 1 Sådana finnas långsåt pelarne i Wismars Marienkirche; se Borr- manns Aufnahmen mittelalterlicher Iland- mtd Deckenmalereien, där det om detta ornament heter, att det bildas af »de bekanta akantus- mässigt formade och skrufformigt vridna bladrankofna fransen-gotiken.
» 2 Återfinnes i Colbergs Marienkirche.
Om denna, som äfven i 12 OTTO SYLWAN.
ATS 14: 1 denna ofta mot mera konstigt sammansatta schabloner eller en rad snedt ställda eklöf.
Bakgrunden för bilderna utgjordes af den ofärgade grunden, som ströddes med mörka stjärnor eller rosetter, de senare af växlande form; stundom bredde sig dock dekorationen här omkring figu- rerna, hvarom längre fram.
I koret och stundom äfven annorstädes bilda strän- garne stjärn- eller näthvalf och här fylldes då de små öfversta fälten närmast midten af åtta änglar, en syn- nerlig effektfull dekoration, som vi påträffa äfven utom- lands, såsom i Colbergs Marienkirche och i det kapell, som Jaques Coeur inredde i sitt hus i Bourges 1 ; dessa änglar bära antingen språkband vanligen då med verser ur någon latinsk hymn eller musikinstrument eller martyr- redskap, eller ock äro de afbildade i tillbedjande ställ- ning med höjda, sammanlagda händer.
Nere i hvalfkupornas undre spetsar ses ofta figurer, vanligen bröstbilder af profeter; Kugler, som iakttagit sådana i Colberg, vill i dem se ett uttryck af — icke en religiös, utan — en arkitektonisk tanke, i det de skulle försinnliga de bärande krafterna.
Att de emellertid i Uppland sammanhänga med bildserien skola vi framdeles iakttaga.
Icke alla fält i hvalfven liksom ej heller de dem be- gränsande bågarne kunde eller borde fyllas med figurala framställningar; det ornamentala elementet har sin upp- gift att fylla, anslutande sig till det arkitektoniska, hvilket främst fick sitt uttryck i dekoreringen af strängarna".
De motiv, som härvid begagnades inom Kunila-gruppen, voro följande.
ATS 14: 1 KYRKOMÅLNINGAR I UPPLAND FRÅN MEDELTIDENS SLUT.
Det lämnade ock ett tack- samt dekorativt motiv, som i våra kyrkor särskildt ofta anbringats på bagarn e i fortlöpande våg- eller S-formiga 1.
Stammen är än grön så i Kumlaän brun och uppbär gröna blad och blågrå drufklasar.
Friare och mjukare trädde det i stället för det gamla »maass -verket inom skulpturen t.
ATS 14: 1 gare begagnades clet såsom ornament i måleriet 1.
I Kumla- gruppen äro dess slingor oftast gröna och förekomma dels ensamma i svicklarnes smala trekantiga fält, dels på bå- garna, i hvilket fall de bära än stora, gotiska blommor och fantastiska människo- och djurfigurer, än åter bröst- bilder af profeter.
På detta sist nämda sätt användes rankverket uti den s.
Detta vackia motiv kan sägns vara karakteristiskt Bärskildt för till Kumla-gruppen hörande kyrkor, medan det däremot, märkligt nog, finner ringare användning i 1 Jfr Goldscbmidt, Lubecker Maler ei und Plastik bis 1530, s.
ATS 14: 1 KYRKOMÅLNINGAR I UPPLAND FRÄN MEDELTIDENS SLUT.
De stora gotiska blommorna åter påträffas ofta äfven i andra målningar, jämväl ensamma utan rankverk, men icke alltid smakfullt tecknade.
Ett prof på rankor med olika blommor meddelas här fig.
Afven i danska kyrkor påträffas liknande ornament, så- som i Kristian I:s kapell i Roskilde och i Sulsteds kyrka, livars målningar ej äro äldre än 1548.
Se Petersens arbete pl.
T samma publikation III: 98 finnas bilder af målningar i Niederzwehivn vid Kassel, där liknande blommor förekomma bland dekorationen.
ATS 14: 1 Enkla jämntjocka brunröda slingor anbringas stundom på hvalf och bågar, som icke tillhöra kyrkans förnämli- gaste platser, t.
Ett vackert ornament fig.
I vågformiga slin- gor än ensamt, än uppbärande bruna rosetter förekommer detta bladmotiv, som vi i brist på bättre namn kunna kalla det tillsvidare, ofta i svicklar och smala fält, stundom också i Täby och Vänge t.
Ur flera synpunkter förtjänar detta ornament vår lifliga uppmärksamhet.
För det första bilda dessa båda färger, rödbrunt och grönt, jämte bakgrundens hvitt den treklang, som kan sägas behärska hela dekorationen i de uppländ- ska kyrkorna, och som i allmänhet here en mycket god verkan.
Om dessa brungröna bladslingor i Kumla-gruppens målningar ännu få afstå den främsta platsen åt rank- verket, så uppträda de däremot såsom det förnämsta, ja nästan uteslutande använda ornamentet i de flesta andra Upplands-kyrkor, hvilkas målningar förskrifva sig från senare hälften af 1400- och början af 1500-talet.
Vi se dem sålunda på figur 6, som är hämtad från Knifsta kyrka.
Medan färgerna och slingornas art och an- vändning här äro de samma som i Kurnia, är däremot grundformen något annorlunda beskaffad, den är vida mindre elegant, i det bladet är jämntjockt och har run- dade flikar.
Om Kumla-bladet liar en aflägsen likhet med det antika akantus-ornamentet, så förefaller Knifstas där- emot mera naturalistiskt, och kanske det icke går an att anse det senare blott som en förvanskning af det förra.
Emellertid torde denna olikhet i teckningen af de grund- former, från livilka nian utgick, icke utesluta, att en in- ATS 14:1 KYRKOMÅLNINGAR I UPPLAND FRÅN MEDELTIDENS SLUT.
Dessa blad begagnas nu i Knifsta icke blott såsom fortlöpande vågformiga slingor, utan anbringas ock rund t kring de större fälten, frän hvilkas kanter de, omväx- lande med blad af annan form, spira upp se bilden'.
Karakteristiska äro ock de sina korkskruf-liknande klan- gen, hvilka anbringas här och där, och som väl egent- ligen härstamma frän vinstocken.
Att äfven i andra hänseenden ka- rakteristiska olikheter mellan dessa båda grupper finna- skola vi längre fram få se.
Inom en del till denna andra grupp hörande kyrko- Anliqv.
ATS 14: 1 målningar, hvilka tydligen hafva tillkommit relativt sent, blifva dessa bladslingor allt stelare oeh tråkigare; så i Edebo, som vi se på tig.
Förgäfves försöker målaren här upphjälpa ornamentets magerhet genom att upprepa det i ständigt samma enformiga figurer, hvilka likt ogräs sprida sig öfver hela hvalfven.
Äfven grundformen för- ändras med tiden något och liknar mera en kvist med parvis rundade småblad.
Ornamentet återfinnes inom Sverige jämväl på ett litet altarskåp, som från ena Enhörna-kyrkan Söderman- land kommit till Statens Historiska Museum 1 ; om det möjligen går igen äfven i Risinge och Råda kan icke ensamt med ledning af Mandelgrens kopior afgöras.
Äfven nere i Danmark kunna vi påvisa samma orna- ment.
I Roskildes domkyrka hafva vi det i Kristian T:s kapell, hvilket invigdes år 1464 och antages jämväl vara måladt vid samma tid; väggarna äro alldeles fyllda af slingor, sammansatta af blad, hvilka närmast likna dem, som vi se på bilden från Knifsta.
Ehuru i mindre ut- sträckning förekommer ornamentet på samma ställe i två andra kapell, Birgittas och S:t Laurentius', båda målade först 1511.
I dessa 1 Mycket sannolikt förefaller det ju att sådana skåp behandlats af samme målare, som dekorerat hvalfven; om jag dock icke här gått in på detta förhållande, så beror detta på, att en undersökning af de talrika altarskåpen icke existerar och fordrar för sig ett högst betyd- ligt arbete.
När detta, som man får hoppas, om icke allt för lång tid blir gjordt, kan samhörigheten diskuteras.
ATS 14:1 KYRKOMÅLNINGAR I UITLVND FRÅN MEDELTIDENS SLUT.
Afven de korkskrufliknande klängena iakttagas i danska kyrkor, speciellt i Ballerup i riklig mängd, och likaså i Gärds Köpinge kyrka i Skåne.
Gå vi längre söderut, öfver Östersjön, finna vi slin- gor i rödbrunt och grönt utföra ett beaktansvärdt mo- 8.
Texten lämnar tyvärr föga upplysning.
Uti Mecklenburgs Kunst- und Geschichts- Denkmäler berausg.
Schlie bd I mer är ej utkommet omtalas vägg- målningarna i Rostocks Nikolai kyrka s.
ATS 14: 1 dana, som äfven finnas i Kumla och annorstädes, men i Doberan företeende den anmärkningsvärda egendomlighe- ten, att själfva stammen är upplöst i flikade röda och gröna slingor, de där mycket erinra om Kumlas fl g.
I huru vidsträckt mån detta ornament funnit användning, från hvilken tid det förskrifver sig, och hvar det förut kan påvisas, detta allt är frågor, som jag saknar medel att besvara.
Men med all säkerhet hafva vi här fått en fingervisning om hvart vi skola vända oss för att finna de målningar, som varit mönster för de uppländska.
Kasta vi åter en blick på bilden från Knifsta, se vi.
Detta kedjemotiv är alldeles främmande för Kumla-gruppen, men förekommer ofta annorstädes; sålunda finnes det redan i målningar, som äro äldre än 1450, och har därefter fort- plantat sig under mer än ett hälft sekel.
Vid ringarnes mötespunkter se vi en sorts dubbel-palmetter, hvilka på andra håll äro utbytta mot något olika figurer.
På af bildningar, som längre fram meddelas af mål- ningar af relativt sent datum kan man iakttaga, att flere- städes såsom fyllning anbragts stora runda rosetter, erin- rande om dylika i Risinge, där mellanrummen mellan de medaljonger, som innehålla figurbilderna, sålunda utfyllts.
Slutligen skall jag fästa uppmärksamheten på ännu ett ornament, lämnande öfriga mera sällan förekommande åt den speciella beskrifningen af hvarje kyrka.
I Bro, Västeråker, Enånger ra.
Alldeles liknande äro regelbundet an- bragta under alla de figurer, som framställas såsom uppen- barande sig i skyn Gud, Kristus, Maria, änglaroch jag -kulle därför anse sannolikt att ornamentet uppkommit 1 Jfr afbildningar längre fram från Yästeråker.
En liknande bård återfinnes i Bornnanns Aufnahmeil.
ATS 14:1 KYRKOMÅLNINGAR I UrrLAND FI!
Detta torde blifva än klarare, om vi vända oss till de samtida träsnitten, där detta sätt att inrama de himmelska personligheterna jämväl var regel.
Jag kan i detta hänseende hänvisa till Biblia pauperum, Gothans Birgitta-upplaga och Muthers Die deutsche Blicher- iäustration 1460 — 1530.
Till sist innan vi öfVergå till figur-framställningarna några ord om färgen.
Såsom jag nyss framhållit är brunt och grönt dominerande, men därjämte förekomma äfven blått, grått och gult; rödt saknas, nämligen sådana mål- ningarna nu te sig, men säkert beror detta därpå att färgen mörknat så är förhållandet med figurernas mun- nar och kinderoch möjligen hafva en del mycket mörkt bruna draperier i sitt ursprungliga skick varit röda.
Nyan- seringar äro okända, men likväl förstodo de bättre af våra målare att med sina få men klara och milda färger åstad- komma goda sammanställningar, och vid de första be- söken skall helt visst en hvar känna sig öfverraskad och imponerad af det resultat, som den färgälskande medel- tiden med sina begränsade tillgångar i dessa anspråkslösa landskyrkor lyckats åstadkomma 1.
Biblia pauperum såsom källa for dem.
Vända vi oss nu till betraktandet af de ämnen må- larne eller de, som vägledde dem, valt för bilderna, och 1 Enligt Nervänder, Lojo kyrka och dess medeltidsmålningar, s.
Blått är sällsynt — en olikhet mot de uppländska.
ATS 14: 1 därvid fästa oss vid Kumlagruppens verk närmast, så slår oss genast den märkliga omständigheten, att vi här tinna så mycket, stundom det mesta vara hämtadt ur gamla testamentet 1medan i allmänhet annorstädes scenerna ur Kristi lidandes historia och ur helgonens lif äro de domi- nerande.
Detta förhållande framträder påfallande vid en jämförelse med de danska kyrkomålningarna, oin hvilka vi genom M.
Petersens stora verk få god kunskap.
Genom- bläddra vi detta, påträffa vi bland de från 1400-talet här- stammande målningarna visserligen en mängd bilder med ämnen från skapelsen och från Adams och Evas historia, men däremot mycket sällan några andra gammaltesta- mentliga; blott i rent enstaka fall halva kopparormen, Isaks offrande eller Simson här aibildats.
Hvaraf kom- mer sig nu detta?
Låtom oss taga en öfverblick af t.
Framme i korets tredelade östra kupa se vi i midten en bild af treenigheten, där Gud fader håller korset med sin därpå fastnaglade son; på ömse sidor därom framställes, huru de af ormar angripna Israeliterna helas genom anblicken af den på ett kors fästa koppar- ormen, och huru Abraham står i begrepp att offra sin på altaret knäböjande son Isak.
De latinska inskrifter, som medfölja de båda sistnämda bilderna, lyda: »Lesi curantur serpentem dum speculanturoch vid den senare: »Signantem Christum puerum pater ymolat istum».
Nedan- för se vi nattvarden och Israeliterna sysselsatta med att plocka manna i öknen, vidare i norra kupan bredvid Kristi himmelsfärd bilder af Elias' och Enochs upptagande i himlen, hvarvid det om den senare heter: »Henoch 1 Detta gäller egentligen hvalfvens målningar; hade vi äfven väggarnes bevarade i lika stort antal skulle nog proportionen mellan ämnena ur gamla och nya testamentet ställa sig nägot annorlunda, men i alla händelser kvarstår orubbadt det faktum, att gamla testa- mentets bilder åtnjöto stor popularitet.
ATS 14: 1 KYRKOMÅLNINGAR I UPPLAND FRÄN MEDELTIDENS SLUT.
En sådan har det ock lyckats mig påträffa, nämligen det verk, som går under benämningen Biblia pcmperum, de fattiges bibel.
Att i detalj konstatera, i huru vidsträckt grad detta verk varit mönster för de uppländska kyrkomålningarna från Jakob Ulfssons tid, blir en senare uppgift; först några uppgifter om det nämda arbetet, dess tillkomst och betydelse 1.
Och redan i den älsta kristna konsten framträda bilder äfven ur gamla testamentet.
Från medlet af 400-talet försiggår emellertid en kyrklig reform, som inverkar på konsten, i det att i stället för den fortlöpande bibelläsningen träder läsningen af blott valda stycken lectio propria i stället för lectio continuaoch vid valet af ämnen håller sig den bildande konsten inom det sålunda bildade sammandraget af nya 1 Se för det följande Kraus, Geschichte der ckristlichen Kunst.
ATS 14: 1 testamentet.
Snart kan inan äfven spåra, hurusom vissa personer och tilldragelser frän gamla testamentet upp- fattas såsom typer för Kristi person och lif, och denna uppfattning, som kunde stödjas på Kristi ord hos Lucas 24: 44 till lärjungarna om profetiornas uppfyllelse, ut- bildas i synnerhet på 1100-talet af Hugo af S:t Victor, Honorius af Autun och Rupert af Deutz.
Vissa element af denna typologi voro gamla, men den genoinförda sam- manställningen i dess helhet var ny.
Fullt tillämpad möter oss den typologiska uppfatt- ningen inom den bildande konsten på en berömd altar- uppsats af emalj från 1181 uti Klosterneuburg, som inne- håller femton grupper om hvardera tre taflor, en ur fräl- sarens lif »sub gratia» och två ur gamla testamentet förebilder »ante legem» och »sub lege».
Till annun- ciatio Domini svara sålunda annunciatio Ysaac och an- nunciatio Samson, till Judas' kyss Abels och Abners död o.
Att just denna typologiska sammanställning haft någon större spridning eller legat till grund för flera konstverk, därom veta vi ingenting.
De senare exempel vi hafva på parallella bildcykler ur gamla och nya testa- mentet, såsom väggmålningarna i Brixen och i Emaus- klostret vid Prag, följa icke samma schema.
Flera typo- logier hafva tydligen på olika tider och olika orter upp- stått tämligen oberoende af hvarandra, fast med bibehål- lande af den gemensamma grundsynpunkten och med beröringspunkter sins emellan.
Med den stigande kulten af Jungfru Maria följde, att man äfven för hennes lif, sådant legenden berättade det, uppsökte förebilder, och så utvecklade sig äfven en Maria-typologi.
I cn förnämsta, i alla fall på grund af sin spridning 1 Förebilderna äro delvis de samma som i Biblia puaperum, men de leoninska hexametrarne helt andra.
I: 507, och Camesina und Heider, Der Alturattfsatz im ChorherrmUfte zu Klosterneuburg.
ATS 14 1 KYRKOMÅLN INGÅR I UPPLAND FRÅN MEDELTIDENS SLUT.
Hvilken den lärde man kan hafva varit, som utarbetat densamma, är obekant; vi få åtnöja oss med att konstatera, att de båda äldsta af det tiotal handskrifter af verket, som nu this web page, gå tillbaka ungefär till år 1300.
Den ena af dessa iins i stiftet S:t Florian i Österrike, den andra i Lyceums-biblioteket i Constanz; båda hafva blifvit reproducerade i facsimil 1.
Båda source till anordningen ganska lika; hvarje tafla har i midten en medaljong med en bild ur Kristi lif, omkring denna äro bröstbilder af fyra j rofeter och på sidorna framställas två förebildande scener ur gamla testamentet.
Texten är i Florian-handskriften ringa, helt affattad på latin; i Constanz-exemplaret däremot består den af tre leoninska hexametrar, en för hvarje bild, förklarande ut- läggning på tyska till de båda gammaltestamentliga sce- nerna och slutligen, likaledes på tyska, fyra profetiska utsagor, till hvilka de nämda profetbilderna hänföra sig.
Illustrationerna i de båda handskrifterna, hvilka hafva myc- ket gemensamt med hvarandra, äro ganska fint och vackert tecknade med ej sällan lyckadt bemödande att i gesterna uttrycka situationen, fast figurerna i sina sirligt vridna ställningar icke äro fullt naturliga.
Sin största betydelse fick emellertid verket då det vid medeltidens slut reproducerades på mekanisk väg.
Som bekant är träsnittet åtskilligt äldre än Gutenbergs 1 Die l urstellungen der Biblia pauperum ut einer Handschrift des XIV Jahrhunderts aufbewahrt im stift, S:t Florian, ntg.
ATS 14: 1 uppfinning, och öfvergangen till denna bildades af de s.
Bland de märkligaste af dessa xylo- graiiska produkter är just Biblia pauperum, som på detta sätt offentliggjordes i ett flertal upplagor.
Text och an- ordning äro i dessa öfverensstämmande med det nyss om- nämda Constanz-inanuskriptet, På detta sätt mångfaldi- gadt vann arbetet en högst betydlig spridning.
Medan de flesta handskrifterna till inemot våra dagar lågo opå- aktade i klostrens gömmor, blefvo de xylografiska exem- plaren af Biblia pauperum redan i förra århundradet före- mal för bibliognosternas uppmärksamhet och samlarnes ifver.
Mycken lärdom, flit och skarpsinnighet hafva offrats på att fastställa de olika upplagornas och af tryckens för- hållande till hvarandra, obekantskapen med det förhål- landet, att handskrifter af långt högre ålder existerade, har föranledt djärfva hypoteser om bokens uppkomst — originalet skulle hafva tecknats af ingen ringare än Jan van K vek — och specielt vid försöken att vindicera Lo- rentz Koster i Haarlem äran af boktryckerikonstens upp- finning hafva Biblia pauperum-upplagorna varit ett om- tyckt vapen, i det man tillskref honom graverandet och utgifningen af dem.
Att redogöra för alla dessa meningsskiljaktigheter och strider kan här icke komma i fråga, helst de icke tyckas hafva ledt till något fullt pålitligt resultat i en- skildheter 1.
Så mycket tyckes man dock numera vara ense om, att de xylografiska älsta upplagorna knappast 1 Jag nöjer mig med att hänvisa till följande arbeten, där de äldre äro citerade: A.
En del af speciallitteraturen f;'ir jag anledning omnämna längre fram.
ATS 14:1 KYRKOMALNINGAR I UPPLAND FRÄN MEDELTIDENS SLUT.
Snart utgåfvos emellertid i Tyskland flera upplagor, och bland dem finnas ett par med bestämda data: 1470 — 71 ombesörjde Fr.
Hiirning i Ntirnberg en upplaga, där den latinska texten ersatts af tysk, och redan tio år tidigare hade Pfister i Bamberg tryckt den första typograiiska.
I teck- ningarnes och träsnittets finhet förete de olika exempla- ren betydlig olikhet, men för öfrigt äro de icke h varandra mycket olika.
De yngre och sämre sluta sig icke blott i anordning utan äfven i detaljer troget till de äldre och till de yngre manuskriptenoch just detta sega fasthål- lande vid traditionen försvårar tidsbestämningen, i det att t.
I midten af t anan eller bladet hafva vi en scen ur Kristi lif, pa ömse sidor vanligen de båda gammaltestamentliga förebilderna, ofvan och nedan de fyra profeterna; inram- ningen är något växlande 1.
Taflornas antal är städse lika, 40 stycken, så när som i en upplaga, där kretsen vidgats till 50: af denna är blott ett exemplar kändt, nu i Paris, förr i Wolfenbtittels bibliotek.
Texten undergår ej heller någon större förändring; dock hafva några af de leonin- ska verserna i de tryckta 'upplagorna utbytts mot nya, så att t, ex.
Jämte Biblia pauperum gafs det en hel följd andra blockböcker af liknande art, af hvilka somliga åtnjöto stor popularitet.
Så Ars moriendi, en framställning af 1 Afbildningar öfver den växlande anordningen finnas hos Laib und Schwarz i inledningen.
ATS 14: 1 onda och goda makters kamp om den döende, till hvilken jng får anledning återkomma längre fram; Speeulum hu- mansB salvationis, en mycket vidlyftig kompilation, där bilderna ur Marias och Jesu lif åtföljas af tre förebilder, somliga de samma som i Biblia pauperum, andra nya och af dessa en del allegoriska 1 ; vidare den likartade Concor- dantia caritatis utarbetad af munken Ulrich i Lilienfeld omkr.
Om de tyska upp- lagorna af dessa xylografiska alster äro de talrikaste, så är det dock säkert, att åtminstone de till teckningar och gravyrer högst stående, såsom Canticum och Speeulum, i likhet med Biblia pauperum visa tillbaka på nederländskt ursprung 2.
Namnet Biblia pauperum är af ganska sent ursprung: Historia veteris et novi testamenti är ett annat, som är väl så befogadt.
Den numera gängse benämningen torde möjligen härleda sig från ert litet verk med denna titel, 1 Enligt Falk i Cmtralblatl fur Bibliothekwesen 1898, s.
Muthers uppsats liar ej varit mig tillgänglig.
ATS 11:1 KYRKOMÅLNINGAR I UITLAND FRÅN MEDELTIDEKS SLUT.
En föga grundad mening tror sig i Ansgarius finna rätte mannen; ehuru Lessing i en liten intressant uppsats i Zur Ge- schichte und Litteratur påpekat, att denna uppgift blott beror på en missuppfattning af ett yttrande uti Cl.
Orn- bielms Historia ecclesiaxtica, så vilja dock t.
Laib och Schwarz i sin ofvan citerade inledning icke rätt släppa denna mening, utan anföra som stöd derför, att i Bre- men, där ju Ansgarius var biskop, i domkyrkans korsgång finnas ett par reliefer, — rester af en hel serie — i hvilka den typologiska sammanställningen Bebådelsen — Eva med ormen, Gideon — Kristi dop, Röda hafvet — Spe- jarne alldeles sammanfaller med Biblia pauperums schema.
Lämnande Angarius-teorien åt dess värde, vända vi oss till den vida viktigare frågan om Biblia pauperums förhållande till den bildande konsten, en fråga, som Les- sing berörde i den nämda uppsatsen, hvilken bär titeln Ehemaluie Fenstergemähle im Kloster Hirschau.
Dessa fön- stermålningar blefvo förstörda 1695, men en beskrifning af dem fanns kvar, och vid en jämförelse mellan denna och det Wojfenbuttelska trätafletrycket af Biblia pauperum visade sig en så slående öfverensstämmelse mellan mål- ningarne och träsnitten i antal, text, anordning, att man måste komma till den slutsatsen, att den ena cykeln nöd- vändigt varit förebild till den andra.
Ehuru nu fönstren blifvit utförda först 1491 eller 1513, sökte Lessing dock bevisa, att de varit originalet till trycket och icke tvärt- om, ett påstående, som naturligtvis efter framdragandet af de gamla handskrifterna blir än mera ohållbart.
Uti inledningen till facsimil-editionen af Constanz- handskriften uppställa däremot utgifvarne Laib och Schwarz den satsen, att Biblia pauperum från början varit afsedd 30 OTTO STLWAN.
ATS 14: 1 att blifva en bandbok till ledning för konstnärerna på samma sätt som den ofvan omtalta målarboken blef inom den grekiska kyrkan.
Att en sådan sträfvan att stäfja niålarnes fantasier fanns äfven i västerlandet, är säkert.
I ett litet verk, som troligen förskrifver sig från 1200- talet, heter det, att man i kyrkorna till och med ej In ngt från altarne kunde få se vidunder utan hufvud, apor, scener ur djursagan och mycket annat, som de kyrkliga myndigheterna aldrig borde tillstadt.
Uttryckligen tilläg- ges därvid: -Det är för att lägga en tygel på målarnes själfsvåld och för att gifva dem en ledning i prydandet af de kyrkor, där måleriet är tillåtet, som man samman- satt en serie af distika, hvilka korteligen ange innehållet i bilderna ur gamla testamentet och deras öfverensstäm- melse med åtskilliga detaljer af det nya» l.
Emellertid tyckes det här dock icke varit fråga om en fullt genom- förd typologi.
Att afsikten med Biblia pauperum varit, att den skulle tjäna målarne till rättesnöre, förefaller således mycket troligt.
Men Laib och Schwarz vilja äfven upp- visa, att afsikten uppfyllts, att Biblia pauperum faktiskt öfvat inflytande på konstnärerna, och detta lyckas dem icke.
De västerländska konstnärerna böjde sig icke för auktoriteten så som de bysantinske.
De verk, hvilka Laib och Schwarz åberopade sig på, främst de redan nämda väggmålningarna i Emaus och Brixen, vittna, såsom ock ofvan framhållits, om att den typologiska uppfattningen var gängse, men schemat är alldeles icke detsamma som i Biblia pauperum.
Ej heller inom andra konstområden, glasmåleriet, skulpturen, emaljen kunna — så vidt mig 1 Histoirt littéraire de In France, T.
Glasmålningarna i Hirschau 2 åter hafva till mönster haft blockboken, men sta eller rättare stodo, ty de äro, som sagdt, förstörda, också ensamma i detta fall — fran- sedt den grupp af svenska målningar, med hvilka vi här hafva att sysselsätta oss.
Att nu denna yngre form af Biblia pauperum varit afsedd att tjäna som målarehand- 1 Att teckningarna, i manuskripten delvis äro inramade i medal- jonger, har anförts såsom bevis på, att de varit afsedda att tjena så- som mönster för glasmålningar.
La Iioche, Die cilfeste Bilderbibél.
Detta låter ju mycket troligt, men något exempel på, att de faktiskt så användts, liar icke påvisats.
Ett exempel, som Laib och Schwarz icke framdragit, erbjuder Mariakyrkan i Colberg, där enligt Kugler Pom- mersche Kunstgeschifhte 1840 s.
De bilder Kugler omtalar visa sig emellertid icke sam- manfalla med Biblia pauperums schema, ty Moses framför den brin- nande busken motsvarar Marias bebådelse, Evas skapelse Kristi fö- delse och syndafallet Kristi lekamen på Marias knä.
Om dessa målningars likhet i öfrigt med Upplandskyrkornas, mera längre fram.
ATS 14: 1 bok, torde dock ej kunna påstås.
Tvärtom är det uppen- bart, att denna haft sitt ändamål i sig, att vara en religiös lärobok, något som klarligen ådagalagts af Hoehegger Uber clie Entstehung und Bedeutung der Blockbucher.
Han påpekar, att man under medeltiden, då böcker voro dyrbarheter, måste åtnöja sig med att blott i utdrag sammanfatta det viktigaste till stöd för minnet.
För de icke läskunnige blef nu träsnittet ett medel till under- visning.
»I bilden skola de läsa, som icke äro kunniga i skriften», hade Gregorius den store sagt, och gällde detta om målerierna i kyrkorna eller miniatyrerna, så hade det tillämpats på träsnittet.
Således hafva blockböckerna till- kommit för att tjäna såsom läroböcker, och detta stödjes icke minst af flera yttre omständigheter.
De hafva, såsom man kan urskilja, utgått i en mängd upplagor, men likväl hafva blott mycket få exemplar be- varats, ett öde, som just gäller skolböcker.
Vidare upp- visar Hoehegger genom en statistik öfver de ställen, där de kända exemplaren af Biblia pauperum, af Speculum humana' salvationis och af Ars memorandi' påträffats, att fyndorterna varit kloster, där undervisning idkats.
För vårt ändamål torde det, som nu sagts om Biblia pauperum, vara tillräckligt.
Horn säger Blg hafva sett.
ATS 14: 1 KTRKOMALNINGAB I UPPLAND FRAR MEDELTIDENS SLUT.
Jag är mycket böjd att tro sä hafva varit fallet, men ett försök att framlägga bevis härför skulle kosta mycket arbete.
Dels är en be- visföring ingalunda åstadkommen därmed, att man på- visar en likhet mellan kompositionen af en målning och af ett träsnitt, ty som förut framhållits uppträda sådana likheter ytterst ofta, nästan jämt och ständigt, beroende på medeltidens stränga tradition härutinnan.
Dels är det rent praktiskt sedt mycket besvärligt att komina åt alla dessa gamla illustrerade verk, som äro ytterst sällsynta, och redan hopl »ringandet af ett något sä när fullständigt material skulle, äfven med begagnande af utlandets biblo- tek, möta betydliga svårigheter".
Mina försök i denna 1 Facsimiler af enskilda blad ur olika xylografiska upplagor af Biblia pauperum — man räknar ungefär ett dussin — rinnas bl.
Att dock detta icke varit fallet med Biblia pauperum.
Genom utmärkt välvilja af Hof- und Staats- Antiqv.
Tidskrift 14: 1 34 OTTO SYLWAN.
I ett eller kanske två fall kan ett efter- bildande af andra träsnitt påvisas, hvarom mera längre fram vid beskrifningen af Solna och Tolfta kyrkor.
För öfrigt — att målarne hafc mönster att gå efter, är säkert, men dessa behöfva icke varit tryckta som Biblia pau- perum, utan kunna ju, som Kornerup antagit 1hafva be- stått i teckningar i mindre skala.
Ja, jag skulle hålla för troligt, att det i hvarje verkstad fanns någon sorts 'handbok' med barder och figurer, hvilken kunde tjäna till ledning bredvid den blott inlärda traditionen.
Angående Upplandsmålarnes förhållande till det dem förelagda eller af dem antagna mönstret, den xylograferade Biblia pauperum, anmärka vi till en början, att det varit ganska fritt.
Att återge ens en större del af densamma var omöjligt; man måste inskränka sig till ett rätt be- gränsadt urval, och detta i synnerhet som åtskilliga andra ting jämväl borde framställas.
ATS 14:1 KYBKOMÅLNINGAR I UPPLAND PRAN MEDELTIDENS SLUT.
Det synes ha berott helt och hållet på vare sig de ledande personernas sympatier eller snarare må- larnes godtycke.
Den i Biblia herskande grundtanken åsidosattes oftast; sällan tog man en hel tretalsgrupp ur densamma, utan sammanförde ofta bredvid hvarandra de scener ur en gammaltestamentlig persons lif, som spridda förekommo i Biblia pauperum och stundom brydde man sig ej om att fasthålla ens denna synpunkt.
Men genom de åtföljande latinska verserna och bibelspråken kvarstod sammanhanget med förebilden — visserligen till upp- lysning endast för det lilla fåtal, som på grund af sin språkkunskap kunde hafva någon glädje och nytta däraf.
Att vid detta urval målarne varit de bestämmande, synes mig framgå icke blott af bristen på en genom- gående synpunkt för fördelningen af bilderna i h varje kyrka, utan äfven af den omständigheten, att somliga af Biblia pauperums bilder förekomma mycket ofta, andra däremot alldeles icke.
Sällan påträffar man en tafla spo- radiskt, utan antingen finnes den i flera kyrkor eller ock icke alls.
A ena sidan hade målarskolan således en gång- för alla verkställt ett visst, godtyckligt urval, å den andra fasthölls traditionen för detta urval ganska strängt.
Be- visen harpa finner man vid ett genomgående af de föl- jande beskrifningarna öfver h varje kyrka för sig; här skall jag blott såsom exempel framhätva.
ATS 14: 1 bada förebilder, men nästan alltid af versen till den ena af dessa: Celiea flamma venit et plebis pectora lenit.
Likaså åtföljes Marias kröning oftast af de båda före- bildande scenerna nr Salomos och Esters historia, medan språkbanden till dessa icke innehålla vederbörande verser, utan en förklarande prosatext.
Redan här är det skäl att framhålla några mera genomgående drag i det sätt, hvarpå målarne förforo i begagnande af sin handbok.
De hafva visst icke känt sig bundna vid ett slafviskt kopierande af dess teckningar: i flera fall synas de sålunda hafva följt en något af- vikande tradition.
Röjer sig än en viss uppfattning och en viss anordning såsom ständigt återkommande — den gemensamma traditionens makt visar sig, som sagdt, uti likheten i behandlingen af samma ämne i hela medeltidens konst, således äfven vid en jämförelse mellan Biblia pau- perums teckningar och andra — så skall man å andra sidan mycket sällan finna två framställningar af samma bild uti olika Upplandskyrkor, hvilka ända in i detaljerna äro hvarandra lika.
Litet omväxling försmåddes icke.
Till en början i naste redan den yttre formen utöfva inflytande pa kompositionen.
Uti hvalfven voro fälten än trapezformiga, än trekantiga; Biblia pauperurns bilder hafva alla samma storlek och form, där höjden är vida större än bredden, hvilket föranledde att de olika figu- rerna eller föremålen fingo placeras bakom i stället för bredvid hvarandra, något som icke kunde äga rum på de oftast mera breda hvalffälten.
Gemensamt är däremot atr personerna ofta trängas myckel tillsamman, så att man t.
Biblia pauperurns konstnär hade därtill en åtgjord för- ATS 14: 1 KYBKOMÅLNINGAR I UPPLAND FRÅN MEDELTIDENS SLUT.
De hvarje Biblia pauperums tarla åtföljande fyra profeterna fingo sin plats i svieklarne, sa vidt de medtogos.
Kuglers of van omtalta teori, att de här skulle representera den bärande kraften, är således alldeles öfverflödig.
Bakgrunden är i Biblia pauperum alltid utarbetad; vid scenerna ini rum äro väggarna med sina fönster och taket med sina bjälkar ordentligt utförda, liksom klippor, träd och grupper af hus och torn gärna anbringas vid scenerna i det fria; i Uppland nöjer man sig med att på äldre sätt blott antyda lokalen genom något enstaka före- mal, en tradition, som dock i en yngre grupp af mål- ningar Dannemora är upphäfd af en mera realistisk tendens.
Klädedrägten är i våra kyrkor i regeln enklare än i Biblia pauperums bilder, men gemensamma för båda äro de för hela senare delen af 1400-talet så betecknande skarpt brutna trekantiga vecken, hvilka som bekant torde härleda sig frän Roger van der Weyden, som hade stort inflytande på det tyska måleriet.
Afven hufvudbonaden består i Biblia pauperum ofta af ett veckrikt huckle, men i dess ställe förekommer i Uppland blott en enkel mössa eller ett dok.
Hvad själfva ansigtstypen beträffar, så förtjänar det anmärkas, att den med den realistiska strömningen föl- jande böjelsen för att göra alla personer af det lägre folket och framför allt bödlar och dylika till rena karika- tyrer icke framträder i Biblia pauperum, men däremot är utpräglad hos våra målare.
Dessa teckna slika figurer i profil med uppnäsa och gapande mun, ett enkelt sätt att beteckna de lägre klasserna eller uttrycka sina anti- patier, hvilket förekom i tyska handskrifter redan på 1300-talet och sålunda icke var någon uppfinning af våra 38 OTTO SYLWAN.
ATS 14: 1 målare'.
Figurerna äro städse uppdragna med ganska grofva mörka, ursprungligen kanske rödbruna konturer, liksom i de utländska målningarna från medeltiden.
I Kumla-gruppen äro ansiktena delvis modellerade i hvitt och grått; läpparna och kinderna hafva varit röda, men äro nu svarta, stundom är hela ansiktet jämt sotigt.
Kroppsformerna äro sällan lyckligt tecknade; det var målarnes svagaste sida.
Därför blefvo också de nakna figurerna städse de klenaste, och skall en lifligare rörelse åskådliggöras, hota lemmarna att falla i sär.
Fötterna äro nästan utan undantag högst misslyckade.
Draperierna äro lä ngt bättre.
Här kunde man ju också hjälpa sig fram mera med stöd af en tradition.
På flera ställen spåras ansatser till skuggning vid vecken.
Om dessa saker får jag för geny bet bonus tillfälle att yttra mig vid beskrifningen af de enskilda kyrkorna.
Angående tekniken yttrar Nervänder 1 ': »På ett par bvalfkappor i Lojo och Hattula har man varit i tillfälle ;itt se, huru våra medeltidsmålare ffins;o till väga vid första utkastet till sina bilder.
Med en i hvit färg doppad pensel gjorde de till först ett ungefärligt utkast till mål- ningens konturer och utförde sedan, utan någon före- gående omsorgsfullare teckning, sina bilder.
Troligen lät mästaren sina elever och lärgossar ifylla färgen på kläde- drägtei na o.
Så såg man fodret till någon af pelartigurernas mantlar endast antydt medels ett par fargstreck.
Tekniken har i det hela icke varit mycket skiljaktig under medeltiden: målare, som 1 Se Lamprechts uppsats Bildercykéln fm!
Hlustrationstechnik im späteren Mittelalter uti Repertorium fur Kunstwissenschaft.
ATS l-i: 1 KTRKOMÅLNINGAR I UPPLAND FBÅN MEDELTIDEES SLUT.
Öfversikt af målningarnas ämnen och deras behandling.
För att förebygga onödiga upprepningar och hän- visningar vid beskrifningarna i det följande, ger jag häl- en öfversikt af de allmännast förekommande ämnena och det vanliga sättet att framställa dem.
Jag börjar med de gammaltestamentliga, hvilka nästan alla äro hämtade ur Biblia pauperum, men följer icke ordningen i denna, dä, såsom ofvan anmärkts, denna icke var normgifvande för sammanställningen i kyrkorna.
Af skapelsescenerna, som pä annat håll ofta fram- ställts af den kyrkliga konsten, förekommer i Biblia pau- perum blott Evas skapelse och denna icke ofta i Uppland.
Allmännare är där Eva och ormen, på ömse sidor om ett träd, i hvilket Gud uppenbarar sig, talande till den från marken på sin stjärt sig höjande ormen Genesis 3: 14.
Liksom denna scen är äfven syndafallet framställdt i öfverensstämmelse med Biblia pauperum: kring det i midten stående trädet slingrar sig ormen, hvilken ofta har icke blott människohufvad utan äfven -öfverkropp; Adam och Eva stå på ömse sidor med äpplen i ena handen och hållande iikonalöf i den andra.
Om denna fråga liksom om tekniken i allmänhet kan ytterligare hänvisas till Petersen, Inledning S.
X samt Kornerup i Aar- böger 1884 sid.
Inskrifterna 1 utgöras här såsom ofta af utdrag ur bibeln, i detta fall de mellan Herren och Kain växlade replikerna.
En populär figur var tydligen Noak tig.
Som i Biblia pauperum fig.
I gester och ansiktsuttryck var ju här tillfälle för målaren 1 Dä annat ej uttryckligen säges, äro dessa på latin.
ATS 14: 1 KYKKOMAENINGAK I UPPLAND FP.
Liksom denna scen en förebild till Kristi be- spottelse är en tilldragelse, som berättas om profeten Elisa tig.
Då Biblia pauperums tecknare icke ansett sig hafva plats till mor än dessas hufvud fig.
Hildebrands ofvan citerade uppsats om Flöda kyrkas målningar i k.
Vitterhets Historie och Antikvitets Akademiens Handlingar.
ATS 14: 1 KYRKOMÅLNINGAR I UPPLA.
ND ERAN MEDELTIDENS SLCT.
På samma sätt förenas ofta bilderna ur Jonats 1 historia; huru besättningen på skeppet — stormens kraft 13.
Afven taflan öfver Daniel i lejonkulan sammanfattar gärna flera moment: konung Nebukadnesar skådar ned i hålan, där han tiil sin glädje tinner Daniel oskadd: 44 OTTO SYLWAN.
ATS 14: 1 samtidigt förtäras dennes ovänner af lejonen, och därtill kan man på ett par ställen Herkeberga ocli Täby fa se Habakuk, som af ängeln föres med mat till Daniel.
Biblia paupernm har en annan tilldragelse ur Daniels historia, men ej denna.
Bilder ur Simsons historia, då han bär bort Gazas portar, då han söndersliter lejonet sittande gränsle öfver dess rygg, och då han, hvilande i Delilas sköte, klippes af henne — denna sista scen saknas i Biblia pauperum —finnas ej sällan i själfva korhvalfvet.
Att de fått sin plats här kan möjligen bero på, att korets väggar ofta upptagit scenerna efter Kristi död, hans uppståndelse och nedstigande till dödsriket, till hvilka de båda förstnämda voro förebilder.
För öfrigt kan anmärkas, att Simson af- bildas än gammal, än ung, till och med i samma hvalf bredvid hvartannat.
Att berättelsen om Josef var populär, är naturligt.
Man ser, huru han nedsänkes i en rund murad cistern af de kringstående bröderna, huru han säljes till köp- männen, huru Kuben ensam sörjer vid den tomma brunnen och huru den blodiga rocken framlämnas till fadern.
Såsom inskrifter förekomma här jämte verserna ur Biblia pauperum arven språk ur bibeln såsom »Ecce somniator noster m.
Utvandringen ur Egypten under Moses lämnade ock ett omtyckt stoff.
Boda hafvet är alltid samvetsgrant rödmåladt tämligen mörkt, då den röda färgen i all- mänhet blifvit rent af svart och på detsamma ligga kring- strödda Farao ined sin krona, sina hästar, vagnar och resenärer, som en urstjälpt leksaksask ungefär.
Bredvid — i Biblia pauperum på grund af ramens form: nedan- för — en trupp Israeliter med Moses i spetsen, igenkänlig på sina horn.
Af de öfriga scenerna står Mannaregnet tig.
ATS 14: 1 är ett själfständigt eller annorstädes ifrån hämta dt drag af Upplandsmålarne.
Den scen, där Moses framkallar 16.
Koppar- ormen är som i Biblia pauperum upphängd på ett kor.
Moses pekar med sin stat på honom och flera personer höja tillbedjande händerna, medan ett par i förgrunden äro angripna af ormarna.
David ses ofta triumferande öfver den på marken liggande, städse ytterst otympligt tecknade Goliat.
Från ena sidan kommer David, bärande Goliats afhuggna, högst anskräm- liga hufvud; ut från en stadsport komma honom till mötes tre eller flera musicerande jungfrur.
Den enda omväx- lingen i denna scen består i de instrument, dessa traktera 4s OTTO SYLTAN.
ATS 14: 1 harpor, klockor etc.
Biblia pauperum Städse tillsammans förekomma de bada förebildenia till Kristi himmelsfärd, alltid ock framställda i överens- stämmelse med Biblia pauperum fig.
Elias far upp i höjden sittande i en låg fyrhjulig vagn, lämnande Elisa knäböjande på marken, medan Enoch sträcker upp sina armar, h vilka fattas af den i en sky come on bonus come on bonus: uppen- barande md fader.
Jämväl såsom pendanter och efter 1 Jfr facsimilct af bladet ur Biblia pauperum.
I den här med- delade bilden frän Kumla är bredvid Elisa en person tillagd, som annorstädes icke förekommer.
ATS 14: 1 KTKKOMÅLNINCAR I UPPLAND FRÄN MEDELTIDENS SLUT.
Vid den sistnämda bilden är berättelsens öfriga moment liksom i Biblia pauperum antydda genom bifogade af bildningar fig.
Salomos dom är ock komponerad efter IViblia 19.
I 50 OTTO SYLWAN.
ATS 14: 1 20.
ATS 14:1 KYRKOMÅLNINGAR I UPPLAND FRÅN MEDELTIDENS SLUT.
Såsom en öfvergång till nya testamentet bör här omtalas den s.
Jesse rot, en omtyckt och högeligen dekorativ bild: från den liggande i sömn försänkte Isai, Davids fader, utgår en vinstocksranka, som uppbär en mängd bröstbilder, placerade i blomkalkar, och som öfverst slutar med antingen Kristus på korset eller Maria med barnet.
Bröstbilderna skulle egentligen föreställa Kristi förfäder, men dessa hafva fått vika för andra, nämligen profeterna, som förkunnat Herrans ankomst, och som ursprungligen enligt den grekiska målarboken af bildats vid sidan.
Den berömdaste framställningen af denna Jesse rot torde vara den på Michaelskyrkans i Hildesheim tak; i Norden finnes den sedan i Bjeresjö.
Ett stamträd med figurer i grönt rankverk, som mycket liknar t.
Kumlas, finnes i Hospitalskyrkan i Stuttgart; det är målad t år 1479 '.
De nytestamentliga bilderna ansluta sig ej alltid till Biblia pauperum; här har troligen en eller flera andra källor användts som mönster.
Kristi födelse framställes gemenligen på följande sätt: framför en byggnad eller ett skjul knäböjer Maria, till- bedjande det framför henne på marken liggande, af en strålgloria omgifna Kristusbarnet i Biblia pauperum ligger Maria till sängs ; bredvid ses Josef samt de tradi- tionella oxen och åsnan.
Stundom tillkomma fler detaljer, som på sina ställen skola omnämnas.
ATS 14: 1 hvars ena strand ängeln väntar med klädnaden, medan på den andra Johannes, hälft knäböjande, lyfter en kanna för att utgjuta vattnet öfver frälsarens hufvud.
Den enda olikheten mot Biblia pauperum är, att här Kristi fötter icke döljas af vattnet.
I för- klaringen ses Jesus mellan Moses och Elias, medan i för- grunden de tre lärjungarne äro i hälft knäböjande ställ- ningar; den bifogade inskriften innehåller Petri ord: låt oss göra tre hyddor o.
Passionsscenerna halva naturligtvis ofta framställts, men då detta i regeln synes halva egt rum på väggarne, och dessa alltid varit mera fördärfvade än hvalfven, så halva de relativt sällan blifvit bevarade, och det är därför icke skäl att omtala dem här, där det är fråga om sådana bilder, som ofta möta oss, och som öfverallt ungefär äro sig lika.
En regelbunden plats däremot i hvalfvet närmast koret hafva de båda motstyckena himmelsfärden och pingst- undret, båda framställda såsom i Biblia pauperum med den skillnad, som betingas af det till buds stående rum- mets olika form 1.
I våra målningar äro sålunda apost- larne i den förra bilden fördelade på sidorna om den lilla kulle, där Kristi fotspår synas.
I den senare äro de ej alltid framställda sittande, utan stundom knäböjande Inskriften vid himmelsfärden lyder: Viri galilei, quid 1.
Ifr facsimilet af bladet ur Biblia pauperum.
ATS 14: 1 KYRKOMÅLNINGAR I UPPLAND FRÄN MEDELTIDENS SLUT.
Biblia pauperums bild af yttersta domen tig.
Detta gäller ock Upplands- målningarna, dock så att när utrymmet det tillät åtskilligt mera medtogs; sålunda omgifves Kristus af änglar, och 1 För detta bafva målningarna i S:t Georg på ön Reichenau och i S:t Angelo in Formis varit normgifvande.
II: 1: 378 f.
ATS 14: t den i Biblia pauperum närmast följande bilden af helvetet inbegripes i domen: man ser en skara människor, bland hvilka stundom ej blott världsliga, utan ock andliga stor- män befinna sig, omsnärjda af ett rep drifvas bort af djäflar till det på sidan befintliga helvetesgapet, ur hvilket lågor utströmma.
På motsatta sidan komma som mot- stycke de saliga, omgifna af änglar; paradiset representeras stundom af en kyrkobyggnad.
Detaljerna förete naturligt- vis rätt mycken växling; så utgå från Kristi mun än en lilja och ett svärd, än två svärd.
Inskrifterna äro städse: » Ite mala- dicti in ignem osternam» — »venite benedicti patris mei.
Härmed hafva vi afslutat vår öfversikt af de ur Biblia pauperum hämtade ämnena; denna var emellertid, om ock för en stor del af de här ifrågavarande kyrkomålningarna den förnämsta källan, dock visst icke den enda.
Få äro visserligen de bibliska stoff, som icke förmedlats af Biblia pauperum, men målarne hafva alldeles icke inskränkt sig till sådana.
En mängd andra behandlades af medeltidens konstnärer, och till några som oftare möta i här ifråga varande kyrkor skall jag nu vända mig.
I korets östra kupas midtfält finnes nästan alltid en likartad framställning af treenigheten, den s.
In- skrifterna bredvid dem äro respektive: Passio Christi ad memoriam revoeatur.
ATS 14: 1 KYRKOMÅLNINGAR I UPPLAND FRÅN MEDELTIDENS SLUT.
Oftast äro både Kristus och jungfrurna framställda blott i bröstbilder.
Några slika allegoriska bilder hörde till de mest populära.
Så Michael med gärningarnas våg, i hvars ena skål en liten naken människoskepnad, själen, är hop- krupen, medan djäflar bemöda sig att nedtynga den andra.
Så i än högre grad lyckohjulet fig.
Stundom står inne i hjulet en kvinnofigur, lik- som döden vid sidan väntar på sitt byte 1.
Böjelsen att i bild åskådliggöra kyrkans läror för menige man har förut omtalats.
Hvad det historiska beträffar gick ju detta lätt, men man sökte gifva äfven abstrakta saker och dogmer bildens form.
Bland alstren af den nya illustrationstekniken framträda allt från 1470- talet hela bildkatekeser och illustrerade uppbyggelse- böcker, hvilka tjäna samma mål som Biblia pauperum och de andra ofvan nämda äldre".
Budorden gåfvo an- ledning till stundom rätt genreartade teckningar, och öfverhufvud drog man sig icke för att taga med drastiska saker blott man rätt tydligt kunde inpränta lärdomarne.
Transsubstantiationsläran i nattvarden framställdes genom afbildningar af den helige Gregorius 1 mässa fig.
Bilden afviker något härifrån.
Gregorius, stun- dom omgifven af kardinaler och andra personer, knäböjer framför ett altare, på hvilket kalken står och där Kristus 1 Otte a.
I: 549; Handbuch det Malerei s.
ATS 14: 1 själf uppenbarar sig.
Kvinnan, som tviflade, synes lika litet till som hostian, om hvilken det var fråga 1.
Månne härvid ej föreligger en sammanblandning med undret i Bolsena, då en tviflande präst öfvertygades genom att blod flöt ned från krucifixet?
Detta ämne är som be- kant behandladt i Vatikanens stanser.
Den obefläckade aflelsen åskådliggöres genom sägnen om enhörningen', som representerar kyskheten, och som tar sin tillflykt till den i en lund 3 sittande jungfrun, då han förföljes af en eller flera jägare med hundar, en bild, som i våra kyrkor ofta ingår i serien till Marias för- härligande.
Bland dem för hvilka Kristus efter uppståndelsen uppenbarade sig var äfven Maria Magdalena.
Vid fram- ställningen häraf fäste man sig vid ordet i evangeliet, att hon trodde det var örtagårdsmästaren, och detta blef så hufvudsaken.
Helgonbilder utgöra flertalet af de i medeltidens kyrkor förekommande bilderna», yttrar Otte I: 550.
Denna sats gäller icke för Kumla-gruppen, där helgon- bilderna och än mer scenerna ur deras lif äro i åt- gjord minoritet ', men väl för öfriga målningar.
Då det icke ligger i min plan att utförligare behandla ikono- 1 Detzel, Christliche Ikonographie I: 454 ff.
Dä trädgårdar och dylika ställen Getsemane etc.
Dylikt var kanske då vanligt i Sverige; i Danmark har jag sett sådant ännu.
ATS 14:1 KYRKOMÅLNINGAR I UPPLAUD FRÅN MEDELTIDENS SLUT.
Alla fingo tillsägelse att aflämua sina stafvar, då på biskopens bön Gud gifvit den förklaringen, att Marias make borde blifva den man, hvars staf grön- skade.
Josef hade framlämnat en liten torr kvist, hvilken nian först förbisåg: vid närmare undersökning hittades denna och se!
Detta tecken åtlyddes, och vi se sålunda på framställningen af Josef och Marias trolofning eller bröllop, huru överste- prästen förenar deras händer, huru Josef bär i handen en liljekvist, och huru vid sidan af hufvud gruppen två män, som representera de afvisade friarne, sittande på marken sönderbryta sina stafvar; den ene af dem tyckes på våra målningar stoppa bitarne i munnen, eller kanske han biter sönder käppen i förtreten?
Båda dessa tillhöra alltid den karrikerade typen.
Käpparnes sönderbrytande förekommer äfven på Rafaels Sposalizio.
Om Marias död berättas det undret, att på hennes bön en ängel förde hvarje apostel från hans uppehållsort dit där hon befann sig; ofta se vi dem ock alla samlade på rad bakom Marias dödsbädd, men stundom är gruppe- ringen friare såsom machine banking bonus cap inga lig.
Bredvid denna tafla förekommer städse en annan, framställande hennes begrafning fig.
Leipzig 1878 {Bciträge zur Kunstgeschichte V.
Se äfven berättelsen om de följande scenerna i Ett fornsvenskt legendarium i Fornskriftsällskapets Samlingar.
ATS 14: 1 apostlarne skulle bära ut jungfruns döda kropp, deras sang väckte Judarnes uppmärksamhet.
Dessa lupo till 26.
Denna till- dragelse är här återgifven med den förändringen, att det icke är någon 'biskop', utan två vanliga karlar naturligt- vis mycket karrikerade!
En i Biblia pauperum upptagen bild handlar om den tilldragelsen på flykten till Egypten, då en af gud störtad 1 ned från sin plats och gick sönder, vid det att Maria med barnet gick där förbi; denna scen förekommer flera gånger i Uppland.
ATS 14: J Marias himmelsfärd är afbildad blott i Ösmo ' i en målning, som är åtskilligt äldre än Kumla-gruppens.
Visserligen förekommer ett par gånger inom den sista en tafla, där en naken kvinna med gloria och insvept i sitt langa hår föres upp af sex änglar, men det torde vara otvifvelaktigt, att detta föreställer den egyptiska Maria fig.
Hildebrand har väl uti sin beskrifning af Flöda kvrkas målningar ansett den där förekommande bilden föreställa den sistnämda, då "flera andra scener ur hennes lif där äro framställda, men detta skäl kan ej vara tillräckligt att förmå mig att antaga, det en sådan afvikelse skulle vara begången, och detta så mycket mindre, som den ifrågavarande bilden i Flöda återger helgonets kropp med en ovanligt brun färgton, något som just passar in på den egyptiska Maria 1.
Marias kröning framställes i allmänhet så att hon, redan bärande kronan på hufvudet, sitter på en tron bredvid Kristus.
Af öfriga helgonbilder skall jag här af ofvan om- nämda skäl blott upptaga en, som fordrar en liten ut- redning.
Den visar ett skepp, i hvilket befinner sig en krönt man och flere beväpnade, styrande mot en strand, där åtskilliga vanskapliga figurer uppträda med hotande åtbörder.
Vanligen uppgifves detta föreställa S:t Eriks 1 Kanske äfven i Herkeberga.
En liknande tafla hos Goldschmidt, Lubecker Malerei und Plastik.
T inledningen till Schultz' nyss citerade arbete omtalas ett lik- nande antagande af Didron såsom ett misstag; måhända Didron här gifvit Btöd fin- I.
ATS 14:1 KYRKOMÅLNINGAR I UPPLAND FRÅN MEDELTIDENS SLUT.
Ensamt för sig afgörande vore kanske den omstän- digheten, att helgonet öfverallt bär ej svärd eller spjut, utan yxa som är Olofs attribut, men äfven andra skäl kunna anföras.
Skeppets bog eller bogspröt är åtmin- stone i Kumla, Flöda och Tegelsmora 1 utstyrdt med ett oxhufvud, och Olofs skepp bar namnet »Oxen».
Då figurerna på stranden äro betecknade såsom troll snarare 28.
Jämväl i xsvkyrka i Fin- land enl.
Norges Helgener, omtalar s.
ATS 14: 1 HUdebrand tyckt sig kunna skönja, och Daae 1 har där- utaf fatt anledning att framhålla, hurusom den innerliga förbindelsen mellan de båda helgonen föranlcdt, att Olofs bedrifter öfverflyttades på Erik.
Härvid skulle jag å ena sidan vilja betona, att man numera knappast torde kunna skönja detta sistnämda namn i Flöda, men å andra sidan är en slik förväxling högst sannolik, då äfven en Eriks härfärd till sjös plägade afbildas.
En sådan fanns bland bilderna ur hans historia i Gamla Upsala kyrka; och i Osmo ses två liknande bilder bredvid hvarandra, hvilka af H.
Hildebrand" tydts såsom Eriks och möjligen Birger Jarls eller Torgil Knutssons korståg till Finland.
Nu tinnes emellertid i Statens Historiska Museum ett altarskåp från Lenna kyrka, där de båda helgonen stå bredvid hvar- andra, och där pa hvardera dörrens insida en skeppsfärd är afbildad.
Ar det då ej sannolikast, att vi äfven i Osmo hafva båda helgonkonungarne?
Mot detta kan visserligen anföras att blott den ene höfdingen bär krona fig.
Från åtskilliga andra områden utom det rent religiösa togo målarne sina ämnen.
Djursjmiboliken i dess fastare form hör egentligen den romanska tiden till, senare blef den tämligen godtycklig; 1 ' ur den krets som Physiologus omfattar, förekomma i var grupp egentligen endast de båda bekanta symbolerna pelikanen och fenia; samt sirenen, som betecknade frestelser, onda lustar.
Ofta afbildad är en lejoninna med tva ungar, som enligt Otte a.
I: 487 skall beteckna jungfru Maria; anledning härtill skall hafva tagits ur profeten Hesekiels 19 kap.
Men talrika äro de fritt bildade, mera dekorativa fan- tastiska skepnader, som drifva sitt spel ibland de heliga gestalterna, egentligen inom Kumla-gruppen; hvad målaren i livarje fall härvid tänkt sig dier om.
S 14: 1 KTKKOMÅLNINGAB I UPPLAND FRÅN MEDELTIDENS SLUT.
Att alltid vilja söka en djupare mening i dessa groteska och fan- tastiska människo- och djurfigurer, tror jag- icke är till- låtlifft, och om det verkligen finnes en mening i dem.
Bland målningarna i Her- stedvesters kyrka frän 1519 finnes t.
Madsen påpekar i en kritik af Petersen- Kalkmalerier i Tilskueren för 1896 s.
Madsen antar, att ett koppar- stick tjänat målaren till förebild, således ett exempel på hvarifrån dessa togo sina mönster.
Af djursagan äro räfuens äfventyr mycket populära; flere gånger ser man honom uti munkkåpa predikande för gässen, äfven hans och storkens måltid o.
I det jag nu öfvergar att beskrifva målningarna i de uppländska kyrkorna hvar för sig dels efter egna iakt- ' Den skandinaviska mytologien liar tidigare ansetts vara an- vänd i kyrkligaskulptnrerin.
Det mesta har visat sig oriktigt fattadt.
II: 1: 411 vill ännu vidhålla vissa drag: sålunda skulle hundarna, som förfölja enhörningen, härstamma från Odins vargar.
Antiqv, Tidskrift ii: 1 56 OTTV SYLWAN.
ATS 14: 1 tagelser, dels ined hjälp af de materialier, som det topo- grafisk-antikvariska arkivet erbjuder, upptar jag först till behandling några målningar, som härstamma frän 1400- talets midt, och som således äro äldre än de, hvilka jag förut betecknat såsom utgörande höjdpunkten, och frän hvilka jag i det föregående utgått 1.
I sina Monumenta Svio-Gothorum berättar Pering- skiöld: Kyrkan är med mänga bibliska figurer och andra ritningar väl målader i gamle Bengt Jönssons: tid af Salesta, livilken synes hafva låtit tillbygga och måla koret, där följande inskription i hans lifstid skrifven läses: Anno domini m°c d°xxxvij pictus erat corus iste in honorem ihu xpi et eius gloriose mris marie per manus Johannis Rosenrodh ipso auxiliente, q.
Således veta vi icke blott aret, 1437, då målningen kommit till, utan älven hvem som verkställt densamma; namnet Tyder ju på, att han varit från Tyskland.
Korets målningar, hvilka efter Peringskiölds tid som vanligt blifvit öfverstrukna, äro nu ånyo blottade och restaurerade, h varvid några detaljer måst utfyllas efter kvarvarande antydningar.
Hvad först det ornamentala beträffar, sa bära strän- garna gula, vågformiga slingor med gröna blad, ett motiv, som äfven i förstorad skala går igen på väggarna under 1 Bingo signup bonus erinrar härvid om, att jag i det följande och specielt hvad heträffar Kumla-gruppen icke upptager eller blott i korthet omnämner livad som öfverensstämmer med redan angifna allmänna regler.
Ej heller liar jag alltid redogjort for hvilka helgon, som äro afbildade på det ena eller andra.
ATS 14: 1 KYRKOMÅLNINGAR I UPPLAND FRÅN MEDELTIDENS SLUT.
Hvalfkupornas öfversta del fylles af det ofvan om tälta kedje-motivet och i den östra af dem, hvilken år tredelad efter fönsterna nedan- för, finna vi det för Uppland sa karakteristiska brungröna bladmotivet: Tensta bildar sålunda en förelöpare till de ett fjärdedels århundrade eller mera därefter framträdande målningarna, men ornamentiken är ännu mager och en- formig.
Jämväl för de figurliga framställningarna anslog Rosenrodh i hvalfvet ett för öfrigt för tiden ytterst vanligt — tema, som sedan gick igen oupphörligt, i det han i h varje kupa placerade ett evangelist-tecken; i norr och söder omgaf han Marcus 1 lejon och Lucas' oxe med hvardera två kyrkofäder — Gregorius i påflig tiara, Hiero- nyinus, Ambrosius och Augustinus alla i kardinalshatt, som egentligen tillkom blott den förstnämde.
Johannes' örn i östra kupans mellersta afdelning har på ömse sidor blott ornament, men i väster finnes of vanför Matteus' ängel ett Kristusansikte och nedanför ett fyrfotadt djur samt en figur, som väl skall föreställa en trollpacka.
På ena sidan af hvalfbågen mot skeppet ses öfverst spår af ett djur 1vidare räfven predikande för gässen, så S:t Erik med svärd, trampande pa ett djur med människo- hufvud och nederst en biskop.
Korets stora väggar i norr och söder hafva en mängd bilder fig.
På den södra, där hela mellersta delen fått målas efter ringa ledning af det gamla, ses öfverst Adam" pä knä för Gud fader, i andra raden synda- fallet, ängeln utdrifvande Adam 2 och Eva 2samt Adam plöjande och flere djur.
Nedersta raden har utgjorts af 1 Kanske en lejoninna, jungfru Marias symbol?
ATS 14: 1 helgon, af hvilka blott de tre västligaste voro tydliga: Paulus, Birgitta och Johannes.
Jämte de vanliga in- skrifterna ite maledicti etc.
Nedersta raden har i midten en knäböjande ATS 14: 1 KYRKOMÅLNINGAR I UPPLAND FRAS MEDELTIDENS SLUT.
På ömse sidor om honom äro en räcka helgon: Laurentius, Dorotea, Katarina, Petrus, Barbara, Margareta och Olof.
Vid ett fönster i skeppet fins äfven en för S:t Erik knäböjande riddare med oxenstjerne-vapen.
På ett par ställen äro invigningskors anbragta, hvilka beteckna heliga mäns begravningsplatser.
Ännu en sak är vid dessa målningar att observera.
Möjligt är, att annorstädes i kyrkan funnits de öfriga tio apostlarne med resten af credo.
Liksom kompositionen sluter sig till det traditionella, så sakna äfven de enskilda figurerna hvarje försök till individualisering eller uttryck; på sin höjd kan man tycka sig finna spår af, att målaren velat i Kristi ansikte in- lägga ett drag af mildhet och medlidande.
Typen är öfverallt densamma: breda ansikten med grofva blott kon- turerade drag, ögonbrynen uppdragna i höga bågar och ögonen starkt riktade åt sidan.
En viss stel värdighet är utmärkande för hållningen; de nakna figurerna, såsom Adam och Eva i syndafallet, äro som alltid de minst lyckade.
Vecken på kläderna falla alldeles rakt, icke brutet som den senare allmänt antagna regeln bjöd.
Glans- ljuset på dem är angifvet genom ljusare färg, så att t.
Bottnen kring figurerna är betäckt af stjärnor och 1 Likadan som pä Jösse Erikssons bild i Västerås, se illustrerad Sveriges Historia II: 193.
ATS 14: 1 rosetter, livilka här icke som senare gjorts med schablon utan på fri hand 1.
Den of van citerade Peringskiökl berättar vidare: Kyrkan sade man vara målad med många bibliska figu- rer, men öfver dörren fms ett djäfia gästabud.
I vapen- huset är ibland annat denna målning: en grann jungfru sitter i ett högt träd, hafvandes ett bord framför sig med pänningar och två stora skattul fulla med pänningar, där öfver hon så talar: Jak är en mö sa baal, jak haver alla werldenna i vall.
Nid under står döden, som med en såg afsågar trädet säjandes: du breder ut penningar och gull, du tänker intet på dödens stundh.
Satan sitter å andra sidan och skrifver: Ego sura bonus homo, omnes pictores mali scriptores sunt.
På vänster sida står Satan räckandes ett par skor till en käring säjandes: du skal få löna som der tax är hina?
De målningar, som framdragits i vapenhusets två hvalf, äro icke icke de af Peringskiöld beskrifna; en rest af den först omnämda scenen är dock kanske tre figurer.
För öfrigt finna vi en Kristus-bild Ecce homo och en S:t Kristoffer i stor skala vid utgångsdörren; han afbildades gärna på detta ställe, då det troddes att den, som på morgonen sett en sådan bild, under dagens lopp var skyddad för bråddöd.
Enligt ett bref från restauratorn i antikvarisk-topografisk arkivet.
ATS 14: 1 KYRKOMÅLNINGAR I UPPLAND FBÅR MEDELTIDENS SLUT.
Kännedom m målningarna i denna kyrka står nu- mera att fa endast af i arkivet befintliga klena kopior samt en berättelse afgifven af N.
De voro enligt inskrift utförda af Johannes Iwan som 1465 begrofs i Alunda kyrka, där han målat koret 1449 på kyrkoherden Mats Erikssons tid, kanske på bekostnad af herr Johan Kristersson Vase och hans hustru Birgitta tre sjöblad.
Da emellertid bland de inånga vapnen äfven förekomma ej blott ärkebiskop Jöns Bengtssons utan ock biskop Kättil Karlssons, och denne senare blef biskop först 1459, så hafva väl målningarna, som ofta var fallet, till- kommit på olika tider 1.
Mellersta och västra hvalfven voro prydda blott med löfverk, men af teckningarna får man ej tillräcklig led- ning för att bedöma dettas karaktär; bland ornamenten förekom emellertid den kedja af i ringar infattade blad, som vi påträffat använd i Tensta.
Figurframställningarna voro äfven talrika: nere helgon S:t Barbara, S:t Göran m.
Hildebrand i Månadsbladet 1872 offentliggjort en fullständig beskrifning öfver målningarna 1 Sådan är H.
Hildebrands slutsats ATS II: 894.
En annan förklaring kunde tänkas, då det i Ekdahls berättelse heter, att vapnen senare »inträngts» bland löfverket.
Redogörelse för vapnen linnes i Upplands Fornminnesförenings Tidskrift Bd.
Möjligen är det denna figur, som återgifvits i Sveriges Medeltid II: 305.
ATS 14: l i denna kyrka, kan jag här inskränka mig till att i kort- het angifva resultaten af hans undersökningar.
Målningarna tillhöra tre olika tidpunkter; de äldsta äro de på väggarna, hvilka tillkommit redan innan hvalf- ven inslogos under 1400-talets förra hälft och således kanske äro äldre än Tenstas.
Taflorna, hvilka omgifvas af den sedermera så vanliga bården af hela och halfva kors, framställa Kristi gisslande och korsfästelse, S:ta Bar- bara, S:ta Dorotea, S:ta Ursula med sina jungfrur ombord på ett skepp och S:t Görans strid med draken; flere kunde icke bevaras.
Sedan hvalfven inslagits, målades först det östra och mellersta.
I det förra äro fyra taflor ägnade åt jungfru Marias förhärligande: huru hon mottager enhörningen, huru hon krönes af Fadren och Sonen, stående framför dem, huru hon sväfvar upp till himlen, buren af sex änglar, och slutligen en, hvars betydelse ej är fullt klar: man ser Kristi och Marias bröstbilder, därtill tre änglar, som bära ett otydbart språkband, och slutligen åtta nimber, hvilkas ägare äro utplanade.
Vidare förekomma här Lazarus' uppväckande, Kristi dop, hans bespottelse och hans frestelser i flere bilder.
Härtill komma två ur Sim- sons historia: huru han sönderrifver lejonet och bär bort portarna, och slutligen de båda symbolerna pelikanen och Fenix.
Mellersta hvalfvet har i öster nådastolen och lyckans hjul — en ganska egendomlig sammanställning, dä den förra brukar förekomma i koret tig.
I norr är yttersta domen framställd, där vi bland de osaliga märka icke blott en konung utan ock en biskop tig.
Åtta taflor hafVa ämnen ur gamla testamentet: syndafallet, utdrifvandet ur paradiset, Abels död och Kain inför Gud fader, samt lyra om Jakob och Esau.
I söder synas två hvarandra liknande bilder, ett skepp med beväpnade närmar sig en strand med vanskapliga figurer, den ena säkerligen före- ATS 1 i: 1 KYKKOMALNINGAK I 1TPLAND FRÄN MEDELTIDENS SLUT.
Ö ställande S:t Olofs härfärd mot trollen, den andra kanske S:t Eriks tag till Finland, såsom ofvan är omtaladt.
Slnt- ligen hafva vi i tre af de mindre fälten ämnen ur folk- sagan: huru en trollhare med hjälp af en djäfvul mjölkar en ko; huru en annan djäfvul hjälper en käring att kärna, och huru slutligen djäfvulen dansar, medan käringen blåser i horn.
Till dessa sluta sig några fantastiska figurer.
På en pilaster mellan dessa båda livalf har målaren satt sin signatur — peter.
Nu dekorerades Alunda kyrka i Uppland 1465 af bland andra en Peter 1 och Börstils kyrka troligen mellan åren 1448 — 68 af en Peter Jöns- son, och det ligger då nära till hands att antaga, det vi härvid öfverallt hafva att göra med samme man, men 1 Kanske en lärjunge af den vid stra Kyd nämde Johannes Twan?
ATS 14: 1 först om målningarna i cle båda nämda kyrkorna blifva tillgängliga, kan en bestämd mening härom uttalas.
För daterandet hafva vi emellertid stöd af åtskilliga i dekorationen ingående vapen.
Två dylika i östra hvalfvet visa sig tillhöra väpnaren Bengt Gotskalkson ocli hans hustru Birgitta Styke, den senare död såsom änka 1453.
Två andra sköldar i mellersta livalf vet Natt och dag på längden samt Tott liafva tillhört Erengisle Nilsson och hans hustru Brita på Hammarsta i ösmo socken, gifta 1442, mannen död 1469.
Fru Brita har låtit måla sin bild, igenkänlig på Tott-vapnet vid sidan, — det kan här inko vara tal om ett verkligt realistiskt porträtt — knä- ATS 14:1 KYRKOMÅLNINGAR I ITPLAND FRÄN MEDELTIDENS SLUT.
ATS 14: I kunde fru Brita haft t.
Skulle den på andra sidan knäböjande kvinnan vara Birgitta Styke, så borde ju ock målningarna ha tillkommit före hennes död, hvilken in- träffade år 1453.
Om ornamenten yttrar Hildebrand blott att de äro utförda med smak, och själf har jag tyvärr icke varit i tillfälle att se kyrkan, men att döma efter fotografier och af bildningar 1 finnas i mellersta hvalfvet brungröna slingor, -om visserligen erinra om Kumla-gruppens bladmotiv, men dock ej fullständigt öf verensstämma därmed; bladen tyckas vara mycket gröfre till sin form, och slingorna fylla, som af bilderna framgår, bottnen kring figurerna, hvilken i Kumla- gruppen alltid är strödd mod rosetter.
I östra hvalfvet äro slingorna af annan art.
Vi skulle sålunda kunna föranledas antaga, att Osmo-målningarna förskrifva sig från icke tre, utan fyra olika perioder".
Så mycket torde i alla händelser vara säkert, att de nu omtalta målningarna i östra och mellersta hvalfven äro något äldre än Kumla-gruppen, till hvilken Ösrnos västra hvalf hör, och under hvilken det därför ock skall omtalas.
ATS It: 1 KYRKOMÅLNING AK I UPPLAND FRÅN MEDELTIDENS SLUT.
Det mesta är visserligen gemensamt, såsom helt naturligt är.
Men på flere håll visa sig äfven olikheter, och först och främst: i dessa båda hvalf tinnes intet ur Biblia pauperum hämtadt, hvilket däremot är fallet i det västra.
Marias kröning är olika arrangerad mot senare, då hon framställdes tronande bredvid Kristus, och yttersta domen har ock sina små egendomligheter, såsom framställningen af paradiset såsom en kyrka, vaktad af Petrus m.
Mera vikt ligger dock däruppå, att figurernas typ är en annan link i Kumla-gruppen; gestalten har en prägel af större vekhet, och ansiktet är länglagdt utan ansats till modellering.
I klädedräkten märka vi här redan i motsats till de Tensta de karakteristiska skarpa trekantiga vecken.
På tal om en jämförelse med de yngre till Kumla- gruppen hörande Flodamålningarna förklarar sig Hilde- brand »benägen att hänföra dem Osmo-målningarna till skolans begynnelsetid, då hon ännu förde sig med mera frihet, ännu icke hade fått sin stereotypa karaktär».
Därmed torde väl dock icke vara fastslaget att de senare alla skulle vara sämre.
Om vi i de hittills omtalta kyrkorna af ornamen- tiken och delvis äfven af ämnena för bilderna kunde få skäl att sluta oss till ett sammanhang mellan deras mål- ningar och Kumla-gruppens, så sta däremot Fundbo kyrkas — tillsvidare åtminstone — såsom en riktning för sig, utan sammanhang med andra.
I en år 1713 gjord an- teckning bland kyrkans papper heter det, att koret år 1443 blifvit tillbyggdt och i någon mån kan denna upp- gift kontrolleras, emedan kyrkans räkenskaper delvis blifvit bevarade från 1400-talet 1.
Af dessa finna vi, att 1439 och 1440 stora inköp af tegel och kalk gjorts och åtskil- ligt utbetalts för arbetslön.
Talrika gåfvor af malm, koppar och grytor?
Under 1444 upptages bland andra smärre poster 2 öre för det att hakarne murades för dörren».
Huruvida nu teglet användes till inslagning af hvalf eller vid en tillbyggnad, framgår ej häraf, men att en större reparation då försiggick är säkert.
Någon tid därefter hafva då också kyrkans gynnare tänkt på dess prydande med målning, om hvilket intet namnes uti räkenska- perna.
Kyrkans kor har platt t min hvalf och hvälfd absid, skeppet två stjärnhvalf och ert tredje enklare i väster.
E 216 pä Upsala Bibliotek.
ATS 14: 1 KYRKOMÅLNINGAR I UPPLAND FRÅN MEDELTIDENS SLUT.
I absiden förekommer samma ornament, som fyller alla de tre hvalf- ven i skeppet, bruna slingor med blad i grått och blått såsom af figur 84 synes, ett inom Uppland för öfrigt okändt motiv'.
På skiljobågarne mellan hvalfven liksom i vapenhuset och sakristians livalf kupor återfinnas där- emot dessa stora stiliserade gotiska blommor, som vi seder- mera skola påträffa i så mänga kyrkor.
De närmast öfver fönstren belägna fälten i skeppets hvalf hafva hvar sin bild, sålunda i norr Abraham och Isak på väg till offret, och själfva offret, då Abraham hejdas af en ängel med otydlig inskriftsamt i söder en scen med fyra figurer, hvilka restaurerats som Loth med hustru och döttrar, och Moses på knä för Gud, som uppen- barar sig i en trädkrona.
Det tredje hvalfvet visar de fyra kyrkofäderna; på en framspringande vägg här är lyckohjulet med inskrift: »res fallaces — fide deo».
Ofverst närmast spetsen har hvartdera stj är n hvalfvet fyra vapensköldar, nämligen det östra här af bildade, tig.
Det mellersta hvalfvets fyra sköldar innehålla följande vapen: tre kronor, det kyrkliga korset, lejon öfver tre 1 Något liknande i stra Herrestads kyrka i Skåne.
I strömmar och slutligen ett fyrdeladt med två mörka och två hvita fält.
Han förlägger dem dock ATS 14:1 KYRKOMÅLNINGAR I UrPLAND FRÅN MEDELTIDENS SLTT.
Mycket äldre kunna de väl ej hafva varit.
Bilderna äro sju till antalet och framställa följande tilldragelser: l:o.
Erik krönes af två prelater.
Konungen mottager skatt af undersåtarne.
Erik med sitt följe, hvaribland ses en biskop, är ombord på ett märsskepp; här rinnas ej, såsom på bilderna af Olofs sjöfärd, några figurer, som föreställa vare sig hedningar eller troll.
Strid med Finnarne, hvilka knäböjande under- kasta sig; de äro framställda såsom vanliga människor och icke såsom mer eller mindre vanskapliga troll.
Finnarnes omvändelse; tre nakna figurer i en funt döpas af en munk; konungen och biskop Henrik bevista akten.
Konungen på knä framför ett altare; en person synes varna honom; bakom denne intränga beväpnade.
Den taflorna begränsande bården tyckes hafva varit den vanliga af hela och halfva kors sammansatta; på bak- grunden äro rosetter af samma art som i Kumla-gruppen 1.
Af dessa äro nämligen blott ett par på västra väggen jämte ett par helgonbilder på fönsterväggen uppmålade efter gamla rester.
På väggarne i koret liksom i norra sidoskeppet Hnnas helgonbilder i en målad rik arkitektonisk infattning med gotiska arkader och fialer, erinrande om Kåda-målnin- Antiqv.
ATS 14: 1 Om en mängd kyrkor veta vi för öfrigt genom äldre uppteckningar, förnämligast Peringskiölds, att de varit målade under ärkebiskop Jöns Bengtssons tid.
Hans och Karl Knutssons vapen förekomma sålunda i Rasbo med ;iret 1453ärkebiskopens ensamt i Alunda, Giresta, Lena» Vadsunda och Vaksala kyrkor.
Uti en del fall hafva vi ock några andra uppgifter; sålunda förekom i Börstils vapenhus utom »hin håles upptåg med trollkäringar, som mjölka och göra smör etc», äfven en bild af S:t Barbara mellan två knäböjande personer, den ene betecknad som Petrus Erici presbyter» med inskriften: Gud för böner dina tage mig till nåde sina», den andra som »Peder Jönsson målare» med inskriften »bed för mig Sancta Bar- bara», — det enda fall, då konstnären afbildat sig själf.
Till sitt innebåll äro de mycket intressanta, till utförandet däremot skäligen klena, så vidt man af de i mycket liten skala tagna afbildningarna kan döma.
ATS 14: 1 KYRKOMALNINGAR I I l'1'I.
AM FRÄN MEDELTIDENS SLUT.
Såsom redan ofvan är framhållet utgöra de kyrko- målningar, som vi sammanfatta under ofvanstående be- nämning- höjdpunkten inom hela den serie, hvilken vi här hafva att taga befattning med.
Gruppen utgöres af ett tiotal kyrkor efter våra nuvarande kunskapers omfattning, men alla dessa målningar äro icke fullt ensartade, och med deras sammanförande vill jag icke hafva påstått, att de alla utförts af en och samma mästare eller hans medhjälpare.
Visserligen ger sig traditionen och bruket inom h varje verkstad eller skola uttryck i bildernas ämne och anordning liksom i ornamentens art, och detta skänker oss vilkoren för grupperingen i det hela.
Men att fast- ställa, livad hvarje mästare utfört, låter sig icke alltid göra af blott inre grunder, och andra stå sällan till buds.
För två kyrkor hafva vi emellertid bestämda upp- gifter om målarne; med namnet Albert äro både Kumla och Husby-Sjutolfts målningar signerade, och vi skola därföre börja med dem.
Kyrkan har två stjärnhvalf, delade enligt vidstående plan i 28 fält.
Söder 84 OTTO SYLWAN.
ÅTS 14: 1 Den smakfulla dekorationen rör sig med de orna- ment, som ofvan angifvits såsom för gruppen utmärkande.
Strängarne äro sålunda betäckta af dels geometriska mön- ster, dels virade band och blad; på de med c betecknade punkterna finnas i östra hvalfvet stora blommor af den ofvan omnämda typen, i det västra roliga fantasifigurer.
De åtta öfversta fälten a liafva i båda hvalfven änglar med språkband, på Ii vilka läsas verser ur hymnen Te deum laudamus, därunder i de smala fälten b ornament bladmotivet.
I hvarje kupa återstå sålunda för de större berättande bilderna de tre nedre större fälten, af hvilka dock de smala svicklarne d måste mera dekorativt be- handlas; de fyllas ock af ornament rankmotivetaf fan- tastiska djurbilder och bröstbilder af profeter; i västra hvalfvets östra och västra kujjor hafva de senare fått vika för resp.
Abels och Kains offer samt David och Goliat.
Sköldbågarne mot gaflarne i öster och väster bära vinstocks-slingor med drufklasar; skiljobågen mellan hvalf- ven har i slingor infattade bröstbilder af profeter fig.
Angående ornamenteringen för öfrigt hänvisar jag till de allmänna anmärkningarna ofvan och där återgifna prof 1.
Ämnena för de figurliga bilderna äro: Östra hvalfvet koret : öster: l:o nådastolen; 2:o och 3:o Markus ocli Lukas med sina symboler; norr: 4:o5:o och 6:0 Marias kröning, död och be- grafning fig.
I arkivet mycket goda fotografier af hvalfven och färgskisser tagna af artisten Lindberg ar 188u af väggmålningarna.
ATS 14: 1 KYRKOMÅLNINGAR I UPPLAND FRAR MEDELTIDENS SLUT.
ÅTS 14: 1 1 l:o och 12:o S:t Olofs skeppsfärd och död fig.
Västra hvalfvet: öster: l:o Maria med barnet i aureola; 2:o och 3:o Gregorius och Hieronymus; två vapen ined tre kronor och det kyrkliga korset; norr: 4:o två kvinnliga helgon Katarina af Alexandria och Barbara enligt Mandelgren ; 5:o och 6:o himmelsfärden och pingstundret;?
ATS 14: 1 KYRKOMALXINCVK I UPPLAND FRÄN MEDELTIDENS SLUT.
Elias' färd åskådas här icke af en, utan två män i munkdräkt; i öfrigt är bilden som vanligt kopierad efter Biblia pauperum.
Väggmålningarna äro till stor del illa medfarna, och därför är det ej häller möjligt att säga livad alla bilderna här hafva föreställt.
Hvardera pilastern mellan bada hvalfven visar två apostlar, och äfven de öfriga af dessa synas varit atbildade på andra ställen.
Af fyra bilder på korets norra vMa- föreställer en Eva och ormen, en annan ro kanske bebådelsen; på södra väggen ser man flykten till Egypten, vidare en grupp bestående af en krigare och två i kappor klädda figurer samt slutligen två knäböjandr.
ATS 14: 1 en riddare och en kvinna, hvilka både kanske föreställa de personer, som bekostat dekorationen 1.
I skeppet visar den södra väggen S:t Görans strid med draken, den norra antagligen ett par scener hämtade ur helgonlegenden.
Detta är väl ock fallet med bilden på vapenhusets östra vägg, medan den västra bär ett lyckohjul.
Af de fyra kuporna i vapenhusets tak bära de tre en intressant bildserie.
Man ser först en jägare med båge, som blåsande i horn och åtföljd af en hund jagar tre harar, af hvilka en tagit sin tillflykt upp i ett träd.
Nästa bild visar två harar, som äro i färd med att bort- bära den vid en stång fastbundna jägaren; i tredje taflan 1 I slingorna på östra sköldbågen är nederst blomman utbytt mot en sköld med en plog; enligt Mandelgrens påstående skulle detta antyda, att församlingen själf bekostat hvalf-?
ATS 14: 1 KYKOMÅLNIUGAK I UPrLAND FRÅN MEDELTIDENS SLIT.
En in- skrift lyder: Om helghedaga iaghade tu fugla och håra, for t hy scal tu nu til helwete fara.
Medan i allmänhet hvalfvens målningar äro vida bättre bevarade än väggarnes, är förhållandet i denna kyrka omvändt.
Bilderna på väggarne blefvo blottade år 1877, men hvalfven visade sig vara betäckta af ett så tjockt lager af murbruk, att de icke kunde rengöras 1.
Som ofvan antyddes har mästaren signerat sitt verk.
Bredvid börjar den serie bilder ur frälsarens historia, som fyller korets väggar.
Dessa äro genom ramar in- delade i fält, som stundom innehålla mer än en bild; att noggrant angifva hvarje taflas plats anser jag öfverflö- digt, utan anmärker blott, att serien fortgår från den norra till den östra och södra vä£o-en.
Hildebrand har i Månadsbladet 1878 — 79 lämnat en redo- görelse för åtskilliga af bilderna åtföljd af illustrationer, hvartill jag hänvisar.
Denna angifves af Detzel a.
I: 38 så: »Haren, hvars snabbhet såväl som räddhet är ett ordspråk, ar en gammalkristlig symbol på det mänskliga lifvets snabba förgänglighet, på hvilket för den gode 90 OTTO SYLWAN.
ATS 14: 1 2:o Arons offer, förebilden till Kristi födelse i Biblia pauperum.
Framför ett altare med stor ljusastake svänger en man i öfversteprästerlig ornat ett rökelsekar.
Bakom honom befinna sig två personer, den ene klädd som munk; en man i spetsig hätta med ganska oförskämd uppsyn, kominer från andra sidan emot prästen, hvilken å sin sida ser ganska bekymrad ut.
Det är den i IV Mose boks 17 kap.
I ljusstaken ses också en stängel, bärande en hvit blom- kalk.
Häraf har Albert tagit sig anledning att göra en liten genrebild, som föga berör den religiösa innebörden: tre af herdarne tråda en liflig dans, medan en fjärde trakterar säckpipa.
Af ven djuren äro ovanligt lifliga; två bockar äro i färd med att stångas.
En liknande bild med säck- pipblåsare och stångande bockar, men utan dansande source i Asmindrups omkring 1460 målade kyrka på See- land; inskriften, i Husby utplanad, lyder där: ecce enim evangelizo vobis gaudium magnum» 1.
Bilden bredvid af Kristi födelse har utvidgats ined ett par mindre vanliga följer den eviga saligheten; så på grafstenar.
På grund af sin feghet är han en illustration till Herrans ord: Skaffen med fruktan och bäfvan.
Han sofver med öppna ögon, därför sinnebild på vaksamhet.
Han betecknar vidare den af syndens hundar hetsade människan, som i sin nöd flyr till frälsningen.
ATS 14: 1 KYUKOMÅLNINGAR I UPPLAND FRÅN MEDELTIDENS SLUT.
I en portik eller snarare ett skjul sitter Maria med barnet; framför henne knä- böjer en äldre man med krona, de två andra sta vid sidan, alla tre ined skänker i händerna.
Till höger bak- om en klippa, på hvilken flera spjut och fanor äro upp- satta, synas två figurer i mindre skala, den främre ridande på en ganska bra tecknad åsna.
På andra sidan bakom Marias rygg har Albert åter insmugit en liten profan- scen: Josef är i färd med att laga mat och bortmotar med en slef ett djur katt?
Liksom i Biblia pauperums bild sitter här Salomo på sin tron, medan drottningen knä- böjande öfverräcker en gyllne kalk: skänker frambäras ock af två hennes tärnor, hvilkas stora hufvudbonader antagligen äro efter sista modet.
Bredvid Salomo har Albert placerat en pojke med en hare under armen, hvars betydelse jag ej förmår angifva.
Herodes med tvänne följeslagare åser huru ett par krigsknektar äro geny bet bonus färd med att utföra hans befallning att döda barnen; den ene af dem häjdas emellertid af en förtviflad moder, som med ena handen fattar i hans hår och med den andra mattar ett slag mot honom — en liflig och ovanligt bra tecknad grupp 2.
Förenad med denna är en annan bild bestående af tre knektar till häst och en gosse med en halmknippa och en skära, Om denna bilds betydelse kan jag ej ge annan upplysning än att en liknande grupp i fyra danska 1 Liknande bild i Elmelunde; Petersen a.
ATS 14: 1 kyrkor, bland dessa Elmelunde och Thingsted, åtföljer barnamordet 1.
En skällande hund har Albert sin vana trogen tillagt för att lifva upp scenen.
ATS 1 4: 1 KYRKOMÅLNINGAR I UPPLAND FRÄN MEDELTIDENS SLUT.
Tan 1 an här i Husby visar just Maria i färd med att bada barnet, medan Josef och röfvarens hustru se på; röfvaren själf leder bort Marias åsna såsom inskriften säger: »Signatur quod raptor furtavit asinum Marie» 1.
Josef, Maria och Kristus på vandring; den sistnämde tyckes emottaga pän- ningar af en man — en anspelning på någon för mig obekant passus i legenden; bakom en åsna.
Härmed hafva vi genomgått alla taflorna i koret, då den sista upptill på södra väggen är öfverkalkad; den har väl varit för illa medfaren.
Vi vända oss då till målningarna på långhusets väggar; hvad de båda på pilastrarna här midt emot hvarandra anbragta bilderna af Marculfus och hans hustru beträffar hänvisar jag till Hildebrands framställning uti Månads- bladet 1878: 758.
För att följa den kronologiska ordningen taga vi först den västra väggen".
Kristus ridande på en åsna, följd af lärjungar: en person breder ut kläder på vägen: 1 Månadsbladet 1879: 75; där är ock legendens berättelse ut- förligt conditions betclic bonus />ATS 14: 1 tre andra, tämligen karrikerade, representera åskådarne jämte den i ett träd uppkrupne Zacheus, hvilken också den grekiska målarboken indrager i denna scen; därmed stämmer bilden i Biblia paitperum.
Bilden skiljer sig från andra uppländska fram- ställningar blott därutinnan, att de till Davids möte gå- ende flickorna äro fyra i stället för blott tre, och att den ena har ett släp, som uppbäres af en page; tre af dem 41.
Goliats hufvud, som David bär, är be- tydligt mänskligare än på andra håll.
» Om Kristus-figuren icke höjer sig öfver medelmåttan, så är åtminstone den ene af väx- larne en ganska god, icke schablonmässig figur fig.
Långhusets norra vägg bär följande bilder från väster räkna dt : l:o Kristi gisslande.
Under det att själfva Kristus- ATS 14: 1 KYRKOMÅLNINGAE I UPPLAND FRÅN MEDELTIDENS SLUT.
Af denna bild synas, då predik- stolen täcker det mesta, endast Kristi hufvud och den korsfana han vid detta tillfälle alltid bär i handen.
Södra väggen är ägnad åt helgonhistorier: l:o S:t Erasmus' martyrium tig.
Helgonets tar- mar vefvas upp pa en vinda; de bada bödlarne äro bland Alberts bästa verk.
För öfrigt har det, som bekant, behandlats i långt senare tid af Nic.
Poussin, hvars i sitt slag ut- märkta bild finnes i det vatikanska galleriet.
ATS 14: 1 2:o Kristus uppenbarar sig för Magdalena i örta- garden.
Påfven är här ensam, icke som annars uppvaktad af kardinaler och präster.
Ofre delen af denna bild döljes af läktaren, men ehuru blott nedre delarne af figurerna synas, kan dock ingen tvekan härska om ämnet: helgonet afskär af sin vida kappa en flik, som emottages af en krympling.
Till långhusets västra hvalf stöter ett torn, som enligt inskrift färdigbyggts först 1783, men hvars nedre del här- stammar från medeltiden.
I tornrummet äro icke blott väggarne utan åfven taket, som består af ett tunnhvalf, aftäckta.
Bågen mot långhuset bär röda slingor med stora rosetter i brunt och grönt, och tunnhvalfvets öfversta del är betäckt af ornament brungröna bladslingor med stora blommor.
Nedre delen af hvalf bågen bär på h varje sida två bilder af kvinnliga helgon, nämligen — om jag tydt dem rätt — Margareta med kors och drake, Katarina af Alexandria med hjul och svärd, Dorotea med korg och Barbara med torn och pergamen tsrulle.
På väggen mot långhuset är bröllopet i Kana af- bildadt; till vänster står Kristus med två lärjungar, i midten vid en brunn några stora krukor och två män.
Hvalfvets södra sida har tre bilder den andra och tredje bredvid hvarandra under den första : l:o Bröstbilder af sex änglar med passionsverktyg kors, påle, törnekrona, spjut, gissel samt hammare och spikar.
~l:o Tre personer, som genom sina spetsiga hättor äro betecknade såsom judar fig.
Liknande Judarne förhånande bilder dock utan Kristus-figuren förekomma skulpterade i Uppsala domkyrka och flerstädes i Tyskland 1.
Genom att gifva Judarne synnerligen belåtna miner har målaren betonat, huru väl de trifvas samman med det smutsiga djuret.
Framställningen afviker icke väsentligt från andra med samma ämne: i vattnet synes en siren och gapet af ett odjur.
Tornrummets norra sida upptages af en mot kyrkans gafvel slagen half hvalfbåge, som uppbär trappan till de öfre våningarna.
Öfver uppgången är målad en figur, som ringer i en klocka, således en sorts anvisning i bild.
Hvalfbågens undre sida har en bild af S:t Andreas med sitt liggande kors och därbredvid tre karikerade figurer.
Bågens sida ut mot tornrummet upptages af två taflor: 1 Otte.
Helgonet har en fladdrande mantel och i handen sin staf, från livars topp gröna skott skjuta ur.
På andra sidan ström- men, i hvilken flundror simma, finnas en eremit med lykta och en räf.
Afven vapenhuset har sina målningar och det de 44.
Ornamenten på hvalfvets strängar och i öfversta delen af dess livalf kupor äro bildade af bladmotivet.
Ämnena här äro: I norr öfver dörren till kyrkan : Veronikas svette- duk tig.
Kristus-ansiktet här är utfördt med mycken omsorg och har ett ovanligt väl återgifvet sorgset uttryck.
I öster: Allegorisk framställning af den fromme och den världslige jämför af bildning vid Härnevi.
På en liten upphöjning i midten en naken Kristus-figur med gissel i handen.
Till vänster knäböjer den världslige, klädd i kort rock och snabel- skor; hans tankar sysselsätta sig icke med andliga ting utan med denna världens goda, hvilket representeras af ett bakom honom stående litet hus i tre våningar, hvilka innehålla respektive en figur med en pänninge- kista, två vinkrukor och en häst samt en brynja.
Den ej fullt tydliga inskriften berättar: min hest drak napl.
XXXII något oegentligt 'rik och fattig'.
I öster: 1:6 »Hertogan af brunswiik i full rustning lyfter sitt svärd mot en drake, på hvars rygg ett djur med man och klor hoppat upp.
I bakgrunden ett par träd, i hvilka två bruna harar klifva.
Sägnen vet berätta, att hon stiftat oenighet mellan ett par älskande, något sorn den onde själf icke förmått, och huru stor respekt den senare hyser för sin medhjälperska har målaren fyndigt nog åskådliggjort, i det att han målat de båda kontrahenterna på hvar sin sida om utgångs- dörren och låter djäfvulen räcka käringen skorna upp- hängda pa en lång öfver dörren gående kärjp.
I väster: l:o Kristus frestas af djäfvulen.
ATS 14: 1 skrifter.
Bredvid stå på ena sidan en benrangelsman, på den andra en dam i rik utstyrsel med turbanlik hufvud- bonad och pälsbrämad kläclning.
Husby-Sjutolfts kyrka gör, då hvalfmålningarna med deras säkerligen smakfulla ornament saknas, vid första inträdet alldeles icke det imponerande intryck som flere andra till gruppen hörande, såsom i synnerhet Odensala och Flöda.
Men till gengäld erbjuder den i valet af ämnen och deras behandling och genom figurframställ- ningens förtjänster ett intresse som ingen annan kyrka af alla de vi här hafva att göra med.
Om man någon - städes blir frestad att kalla måluren en konstnär, så är det här.
Hvem var då denne Albert?
Riksantikvarien Hildebrands forskningar hafva framdragit flere upplysningar om honom än man kunnat vänta skulle stå att få om en nian af ringa stånd från en tid, da vi om mången, som grep afgörande in i landets öden, veta så litet 1.
Af Stockholms stads älsta bevarade jordebok erfara vi, att Albert pärlstiekare år 1473 gifte sig med hustru Anna, änka efter Johan målare, som ägde ett stenhus nära Norre port i Stockholm.
Han återfinnes i uppbörds- böckerna från 1501—1508 och torde följaktligen hafva aflidit etter den 1 maj L509, enär året räknades till denna dag.
Att Albert haft god ekonomisk ställning och kanske äfven varit den förnämste i sitt yrke, kan man sluta däraf, att ingen af hans ämbetsbröder är upptagen till så hög skatt.
Om hans verksamhet känner man blott att han målat kyrkorna i Husby-Sjutolft, Kumla 1482Kalmar 1485 och Ed 1487de båda sista nu kända blott genom Peringskiöhls notiser.
För öfrigt namnes han MM såsom målare och 1488 som pärlstiekare.
Att Albert höjt sig till verklig konstnärlig skapar- kraft kan man visserligen ej med rätta pasta, lian an- sluter sig till traditionen, men står dock med en viss 1 Månadsbladet ls72 s.
ISO orli 1878 s.
ATS 14: 1 KYRKOMÅLNINGAR T UPPLAND FRÅN MEDELTIDENS SLUT.
Med förkärlek synes han halva utarbetat sådana figurer, i hvilka han fick tillfälle att låta sin realistiska humor spela, sålunda växlarne i templet, röfvaren, som leder bort åsnan och Erasmus' bödlar.
Djäfvulen i Kristi frestelse är ock i sitt slag en förträfflig- typ, den bästa jag för min del sett, och roliga äro de groteska figurer, Albert tog sig friheten anbringa midt uppe ibland de helige personerna.
Mångenstädes röjer ock Albert ett bemödande, att göra sina bilder lifliga och dramatiska, och såsom exempel härpå skulle jag särskildt vilja anföra barnamordet, där den förtviflade modern är en figur, som tycks vara en hans egen uppfinning.
I sammanhang härmed bör på- pekas, att han visserligen känner till Biblia pauperum och använder den, men i långt mindre skala än annor- städes har skett.
Han kände sig hafva talang nog att gå sin egen väg 1.
Albert nöjer sig icke med blott konturteckning; ofta eller oftast modellerar han sina figurers ansikten genom att skugga dem i mörkare nyanser.
Så är förhållandet med alla de anförda i realistisk smak, men älven med Kristus-ansiktet på Veronikaduken i vapenhuset.
Målaren har här lvckats åstadkomma en verkligt vacker bild med ett uttryck af höghet och mildhet på samma gång som sorgbundenhet.
Annars äro idealfigurerna i regeln blotta konturteckningar, sålunda är Erasmus icke modellerad, 1 Skulle europa bonus europa ock framdeles lyckas påvisa förebilder, dem Alberl begagnat, så måste man i alla fall skänka bonom det erkännandet att lian valt sådana, som icke schablonmässigt följde traditionen, och redan detta höjer honom öfver de andra målarne i Tppland.
ATS 14: 1 hvilket däremot var fallet med bödlarna i samma bild.
Anglarne i tornrummet äro goda exempel på huru fina och vackra saker Albert äfven i denna genre kunde åstad- komma, ehuru han tyckes vara mest i sitt esse i sina realistiska figurer.
Teckningen är rask och säker, men kan någon ffång vara misslyckad.
Kristi kropp — helt skuggad — i bilden af den fromme och världslige är godt tecknad så när som på fötterna, h vilka såsom alltid äro otympliga, I dopscenen är Johannes målad hälft knäböjande som vanligt, men en figur i denna ställning mäktade Albert ej gifva naturlig hållning; det ser ut som om ingen kropp funnes i kläderna och som om lemmarne ej hängde rätt till- samman.
Uteslutet är emellertid icke att dessa brister delvis böra tillskrifvas hans medhjälpare; själf har Albert naturligtvis icke utfört alla detaljer.
Om Alberts härkomst sakna vi uppgift.
Pa grund af namnet föres tanken närmast hän till Tyskland, men äfven om han varit svensk till börden har han säkerligen fått sin utbildning i främmande land, och da tänka vi väl ock närmast på Tyskland.
Med bestämdhet kan jag- dock icke yttra mig härom, da jag fåfängt i mig till- gänglig literatur sökt skaffa mig fasta utgångspunkter för en sådan Undersöknin".
Att det ofta varit tillfälle att påpeka likheten med danska kyrkomålningar, torde icke hafva undgått läsaren 1.
Emellertid måste jag dock bekänna j att jag icke tror, det Albert t.
Liksom i fråga 1 Till det därom anförda kan läggas den omständigheten, att Biblia pauperura icke varit alldeles okänd för de danske målarne.
T Tliingsted äro nämligen vid bilderna af barnamordet och dopet de till- hörande verserna anförda.
ATS 14: 1 KYRKOMÅLNINGAK I DPPLAND FRÅN MEDELTIDENS SLIT.
Att de fasta kronologiska uppgifter, vi hafva om Alberts verksamhet begränsa sig till 1480-talet, kan bero på en tillfällighet; för min del är jag böjd för att antaga att Alberts bästa tid fallit tidigare, såsom jag senare skall visa.
I alla händelser är det mycket sannolikt, att hans arbeten icke inskränka sig till de fyra redan nämda kvrkorna.
De nyligen upptäckta och restaurerade målningarna i Dingtuna i Västmanland tillskrifvas äfven, och troligen med rätta, Alberts egen hand.
Närmast dessa torde Flöda kyrka stå, ehuru upp- finningen där mattats 1.
År det för djärft att antaga, att dess målningar äro ett arbete af Albert eller hans verk- stad i hans mera framskridna ålder, då han gick mera schablonmässigt till väga?
För att ytterligare fortsätta på hypotesernas väg skulle jag då vilja tillfoga att Odensala, Täby och Vänge beteckna ytterligare ett stadium på vägen utföre.
Dekorationen i dessa kyrkor är vacker och hör alldeles afgjordt till Alberts skola, men det hela gör ett mera schablonmässigt intrvck, och målaren finner det bekvämt att i allt större mån hämta sina inspirationer från Biblia pauperum.
Till beskrifningen af de nu nämda kyrkornas mål- ningar ansluter jag några, hvilka, ehuru de strängt taget 1 Man torde ock observera, att målarna i allmänhet tvekas hafva haft friare händer beträffande väggarne än i hvalfven.
Kyrkan har tre hvalf och vapenhus, alla målade.
Dekorationen är till motiv och anordning alldeles lika Kumlas; anmärkas kan att strängarna bära något mera växlande ornament, bland hvilka ett i östra hvalfvet är nytt: ett slags stiliserade blomkalkar.
Motivet åter- kommer sedan i Vätö, Häfverö och kanske Valö.
De öfversta åtta fälten a visa bröstbilder af änglar, som hvardera hålla ett af passionsverktygen.
De tolf större fälten innehålla följande bilder 1 : l:o Kristus såsom smärtornas man'; bröstbild i stili- serade skyar hvilka äfven omgifva de nyssnämda äng- lame.
Uppför en längs hvalf 1 tagens rundning tecknad trappa skrider Maria såsom ung flicka enligt legenden skulle hon vid detta tillfälle blott varit tre år gammal.
Ur en port vid trappans öfre ända kommer henne till mötes en biskop, 1 Figurernas ansikten här äro, att döma efter fotografierna, genomgående omodellerade, och deras typ tyckes ej vara fullt densamma som i de öfriga hvalfven och i Kunila.
Måhända har Albert ej gjälf lajjt hand vid detta hvalfs målningar.
Hiir finnas ej heller de för honom Ix-tecknanda groteska figurerna.
ATS 14: 1 KYRKOMÅLNINGAR I UPPLAND FRÅN MEDELTIDENS SLUT.
Bakom trappan stå jungfruns föräldrar och ännu en manlig person.
In- skrift: »ascendit in templum».
Denna scen är på lik- nande sätt skildrad af Giotto i Padna.
Han är här afbildad som äldre man med långt hår, i l Oro däremot som yngling.
ATS 1 4: 1 Mellersta hvalfvet är ett enkelt korshvalf med åtta strängar: hvarje halfkupa innehåller två bilder ofvanför hvarandra, hvilka äro åtskilda blott genom ett mörkt streck.
Ämnena äro se planen!
J ett hörn af bilden en räf med en gas i munnen.
För- söket art gifva Groliats ansikte ett uttryck af smärta har resulterat uti.
ATS 14: 1 KYRKOMÅLNINGAR I UPPLAND FRÅN MEDELTIDENS SLUT.
Af- bildning i Sveriges Medeltid I: 206.
Af björnarne ses hlott hufvudena.
Berkeberga, 15:o Daniel i lejonkulan, jämväl ängeln med Habakuk.
Härtill inskriften ur Biblia pauperum, hvilken emellertid åsyftar en annan tilldragelse ur Daniels lif.
Uti svieklarna i östra och västra kuporna på de ined a utmärkta ställen äro anbragta fyra bi'östbilder af pm- feter och under dem hvardera en helfigur i något mindre skala; af dessa senare äro de två musicerande lekare, 108 OTTO SYLWAN.
S 14: 1 medan förklaringen af de två öfriga måste lämnas där- hän på grund af frånvaran af h varje förtydligande attribut.
Profeterna med deras språkband äro hämtade ur Biblia pauperum.
Sålunda läses under Kristi himmelsfärd: »David- A.
Omnes videntes me cleriserunt me», och under Jonas: MachabaBorum iij".
Factus suin in derisum omni populo meo».
De båda sista hänföra sig till Kristi bespottelse.
Slutligen under David i lejonkulan: Isaias V.
Öster Norr Söder Väster Strängarnes sidor äro delvis målade i tegelskikt; närmast under takrosetten i midten bära de stora blom- mor och under dessa vid de med c utmärkta korsningarne sittande lekare afbildade i Schiicks Illustrerad Svensk IJteraturhistoria I: 148.
De stora fälten nedtill innehålla: l:o Treenigheten omgifven af änglar".
J Ej tillgänglig i fotografi i arkivet.
ATS 11: 1 KYRKOMÅLNINGAB I UPPLAND l'i:.
Helvetet och de fördömda äro representerade blott af en djäfvul, som på sin rygg bortför en naken figur, liksom paradiset af en ängel med en liten människosjäl i famnen.
De fyra midtel- bilderna innehålla scener ur Josefs historia, nämligen: 5:o Josef nedsänkes i brunnen.
Bakom Jakob en äldre man.
De smala fälten nedanför visa: 9:o Kain inför Gud med deras repliker på språkband.
In- skrift: »Tolle arma tua, faretrain et arcum».
Jfr 1 Mose bok 27 kap.
Inskrift: Signatur quod Jacob petit benedictionem».
Svickelfigurerna vid h utgöras af de fyra kyrko- fäderna med vanliga inskrifter och nedanför dem djur- bilder bock med yxa och räf med flaska, bada stående på två bende vid a af fyra profeter med språk ur Biblia pauperum, såsom under mannaregnet: David.
ATS 14: 1 Vapenhusets hvalf är af strängarne deladt så, att där uppstå fyra större fält nedtill och åtta smalare i midten; de förra innehålla: l:o S:t Martin af skär sin kappa åt två tiggare.
Af de åtta smalare fälten visa de sex det första mänskoparet i tre exemplar dels med äpplen i händerna, dels Adam gräfvande och Eva spinnande fig.
De två återstående visa Abels och Kains offer och den förres mördande.
Strängarnes skärningspunkter bära som vanligt fantastiska djur och groteska figurer.
Den förres ansikte bär ett till situationen passande ut- tryck af rädsla och försagdhet.
Beträffande de världsliga, delvis groteska och fan- tastiska figurer tig.
Kyrkan har två stjärnhvalf enligt Kumla-typen saml vapenhus, alla målade.
Dekorationen ar af samma slag »1.
Deras skärnings- il Ii.
ATS 14: 1 KYRKOMALNINGAR I UTPLAND FRÄN MEDELTIDENS SLUT.
De större fältens ämnen äro: l:o Nådastolen.
{Sveriges Medeltid II: 310.
I0:o Simsons hår afklippes af Delila.
Biblia pauperums framställning är något utvidgad; en af kvinnorna bär en korg med två dufvor, bakgrunden är ett hvalf.
Medan svicklarna upptagas dels af evangelisterna, dels af djäfvulstigurer, äro i de öfversta fälten a åtta profeter med sina språkband anbragta; af inskrifterna, samtliga ur Biblia pauperum, syfta fyra på bebadelsen.
Häri ses 1 : 1 Fotografierna och uppgifterna härom i arkivet icke alldeles ndiga.
ATS 14: 1 I öster: Marias kröning med fyra omgifvande änglar.
I svicklarne här Kain och Abel.
I norr: Två bilder, mannaregnet och vattnet nr hälle- bergetj åtskilda af bård; ett par af Israeliterna här äro starkt karrikerade hg.
I kupans spets sitta tva profeter med språkband, syftande på nattvarden, hvars motbild mannaregnet är.
I väster: Tva bilder: Michael med gärningarnes v åg och Salomos dom.
Gud fader och Kristus uppen- bara sig ofvan i skyar.
De öfre smala fälten upptagas af åtta profeter, dem målaren roat sig att göra nästan till karrikatyrer.
Af inskrifterna har jag lyckats leta ut fyra såsom syftande på Marias kröning; sannolikt äro jämväl de andra fyra liksom de, som förekomma i svicklarne, tagna ur Biblia pauperum.
Vapenhusets livalf har i hvarje kupa en bild, näm- ligen Veronikas duk, den fromme och den världslige tig.
Genom uppsatser i Stockholms Dagblad 3 och i Svenska Dagbladet, denna senare af dr A.
Hahr 2 ,' liar jag erhållit kännedom, om att i denna kyrkas kor hvalfmåliiinffar blottats och restaurerats.
Enligt beskrifningarna funnos här följande bilder 3.
Ofverst i åtta smafält bedjande änglar och sprakband.
I öster: Nådastolen med två änglar, som svänga rökelsekar.
Kain och Abel, deras offer, mordet och Gud med Kain.
I norr: Ofverst Kristus krönande Maria med två änglar, som spela mandolin och fiol.
Salomo och Bersabe tronande samt Ester knäböjande inför Ahasverus.
I väster: Tre bilder ur Simsons historia, huru han strider med lejonet, huru han bär bort portarne, och huru han klippes af Delila, samt Goliat slagen och David med slungan.
I söder: Marias begrafning och S:t Olofs skeppsfärd med en sjösjuk samt därofvan Johannes döparen och S:t Antonius.
Därjämte förekomma på gördelbagen pro- feter i rankverk, vidare de fyra evangelisterna och slut- ligen en räf med en gås och ett lejon med ett annat djur.
Af ornamenten omnämnas bl.
»bruna och oröna slingornamenter», på ett par ställen utgående från figurer.
Brunt, grönt, blått och svart äro de hufvudsakligen an- vända färgerna.
Om Marias död yttrar dr Hahr: Omkring hennes dödsläger sta apostlarnc under deltagande samlade.
Af 1 Nr 865 for den 10 augusti 1898.
ÅTS 14: I en örn bäres den afliclnas själ upp till de himmelska bo- ningarna.
Artisten har synbarligen sträfvat efter om- växling, ja, i sin skildring inblandat starkt realistiska och till och med burleska detaljer.
En af apostlarna blåser af alla krafter på kolen i rökelsekärlet, men en annan rakar härvid få röken i ansiktet och måste hälft stork- nande hålla sig för näsan.
En tredje tilltrycker den dödas ögonlock o.
Nedanför sängen sitta tre stycken, af hvilka en dyster och allvarlig läser i en bönbok, en äter helt ogeneradt sticker upp sitt fula och nakna ben och stryker sig under foten.
» Den citerade författaren som lofordar ornamenten och ansiktenas fina modellering och särskildt framhåller Kristus i 'nådastolen' såsom omsorgsfullt utförd, till- skrifver Albert dessa målningar, och detta — skulle jag- tro — med all rätt, hälst han haft tillfälle att besöka ii f ven Kumla kyrka och anställa en jämförelse, hvilken slog ut till Dingtima-målningarnes fördel.
Under dessa omständigheter förefaller det sannolikt, att Albert utfört sina bästa nu kända verk, de i Dingtuna och Husby- Sjutolft redan tidigare i yngre år, då hans kraft ännu stod i sin blomstririg och således kan man väl utan fara att alltför mycket taga miste sätta deras tillkomst till 1470-talet 1.
Den gamla kyrkan består af fyra hvalf och var för sin tid redan ganska stor.
På 1600-talet utvidgades den emellertid, i det att långs med densamma fyra nya hvalf 1 Den i Stockholms Dagblads artikel framkastade förmodan om Alberts italienska härkomst, som skulle grundats på 'gamla hand- lingar' i Tortuna har ingen hemul.
Vid en förfrågan hos kyrko- herden på det sistnärnda stället erhöll jag den upplysning, att i kyrkans arkiv intet stod att finna härom.
ATS 14:1 KYKKOMALNINGAR i uppland från medeltidens slut.
Dekorationen är af samma slag som Kumlas; strän- garne hafva enkla mönster som i Härnevi, och på deras skärningspunkter förekomma icke några fantastiska skep- nader som i de förut beskrifna kyrkorna, men i östra hvalfvets fält äro ett par dylika insmugglade.
Första hvalfvet har samma plan som Kumlas se s.
I de åtta öfversta småtälten tillbedjande änglar med språk- band, hvarpå verser ur hymnen Te deum laudamus och ur Höga visan.
De stora fälten innehålla: l:o Maria krönt bredvid Gud fader.
Därunder biskop Konrad Rogges vapen.
Bland djuren på marken lägger man märke till två bockar, som stångas — liksom i Husby-Sjutolft i scenen med herdarne.
Ililde- brand har lämnat en utförlig redogörelse för kyrkan i sjette bandet af k.
Vitterhets Historie och Antiqvitets Akademiens Handlingar.
ATS 14: I skiljer sig från Herkeberga i det att här ingen trappa tinnes; till höger ett altare uti en nisch.
I östra och västra hvalfkupornas svicklar fyra profet- bilder med oläsliga sprakband.
Andra kvalfvet är ej fullt så långt och har enklare grundplan; af de smala fälten bära blott de fyra i östra och västra kuporna öfverst en tillbedjande ängel.
De stora nedre fälten innehålla: l:o Nådastolen med två änglar.
Svicklarne fyllda af ornament.
Upptill två änglar hållande en tafla med den vanliga inskriften.
I svicklarne två vapen.
Inskrifterna här och på språk- banden, som läsas af två figurer i svicklarne, återge de fyra tillhörande språken ur Biblia pauperum 2.
Inskriften på svickel- figurernas språkband syftar enligt Biblia pauperum på himmelsfärden, Tredje hvalfvet anordnadt som de andra.
Öfverst åtta änglar med otydbara språkband.
Härom se of van s.
I ena hörnet springer en räf bort med en gås och i svicklarne äro två bilder med räfvens och storkens vegas slots pack 2 unlock code inskrift: »Ha r gott gestebo».
Hildebrand tyder bilden som Zacharias' ollring.
ATS 14: 1 KYRKOMÅLNINGAR I UPPLAND FRÅN MEDELTIDENS SLUT.
Därunder, skilda af bård de två motbilderna till bespottelsen, Noak ocb hans söner samt Elisa med pojkarne i Betel, den förre i enlighet med Biblia pauperum, den senare med ropet: descende calve descende ealve de monte».
De två svickelfigurernas språk- band ej fullt läsliga.
Fjärde hu al fr et som föregående.
I de smala fälten bår äro cle bekanta lyra kämpa- paren: David oeh Goliat, Holger Dansk och Burman med det berömda balladomkvädetHerved Ulf och trollet samt Didrik af Bern och Videke Velamsson, på grund af hvilka detta hvalfs målningar flere gånger blifvit reproducerade, senast i Schiicks illustrerade Svensk Litteraturhistoria fig.
De fyra stora fälten visa: l:o Abels och Kains offer.
I svicklarne Abels död och Kam inför Gud, med vanliga inskrifter.
Hildebrand Johannes döparen, men snarare, efter min mening, S:t Dominicus eller S:t Bern- hard, till hvilkas attribut en hund hörde.
Nedanför S:t Olofs härfärd hvarom se ofvan s.
I de tre sista fältens svicklar språkbandsfigurer; samtliga inskrifter utplånade.
Af väggarnes mcålningar återstå nu blott några rester i första hvalfvet.
En öfre del har innehållit, fyra smärre taflor, en föreställande Eva och ormen, den andra Kristi födelse; den tredje är nästan och den fjärde helt utplånad.
Liksom i Husby-Sjutolft har koret här tydligen haft en hel serie bilder ur Kristi barndoms historia.
På fjärde hvalfvets norra vägg har, enligt B.
Hilde- brand, funnits en framställning af yttersta domen.
Om målningarna i deras helhet yttrar samme för- fattare: »Om än ofullkomlighet i af seende på perspektivet här och där förefinnes, åstadkomma de likväl ett ange- nämt intryck.
Figurernas ansikten äro i allmänhet för- träffligt tecknade; dragen äro ädla, uttrycksfulla, någon gång verkligt sköna.
Dock saknas icke karrikatyrbilder, där ämnet sådant fordrat.
Figurernas ställning är van- ligen ledig och naturlig, dräkter och draperier utmärkt vackra.
Kretsen af tillbedjande änglar i hvalfvens öfra del gör på geny bet bonus en gripande verkan.
Teckningen af enskilda kroppsdelar, i synnerhet ben och fötter, när sådana äro synliga, lämnar däremot mångenstädes an- ledning till anmärkning.
Färgerna, ehuru på sina ställen af tiden något mattade, kunna fullkomligt väl urskiljas.
Den rena röda färgen, i allmänhet mycket sparsamt begagnad, framträder bjärt i de tre räf-figurerna i tredje hvalfvet».
Detta lofordande omdöme kan man ej annat än bi- träda.
Då målningarna aldrig varit öfverkalkade och så- ledes ej heller behöft undergå någon mera genomgående restauration, kan man ock yttra sig med större säkerhet om dem.
Färgerna göra ännu en god verkan och äro på det hela taget ganska friska, om man än måste antaga att det röda här som annars undergått förändringar.
An visa sig ansiktena sålunda jämt sotiga, än bära kinderna en skarpt begränsad trekantig mörk fläck, medan munnen har tjocka svarta läppar; såsom ofvan framhållits, har 122 OTTO SYLWAN.
ATS 14: 1 här med all säkerhet ursprungligen härskat en mera na- turlig karnation 1.
Teckningens förträfflighet — jämte förkärleken för sago- och fantasifigurer — föranleder antagandet att Albert själf har ledt utförandet; flera ideal-ansikten som t.
Marias hafva samma finhet som dylika i Husby-Sjutolft.
Så karakteristiska typer som växlarne och bödlarne på sistnämnda ställe kunna visserligen ej påpekas här, men i en bild höjer sig målaren på ett högst beaktansvärdt sätt öfver sina samtida.
Medan dessa genomgående teckna barn såsom vuxna personer, blott i förminskad skala, äro här de Elisa förhånande pojkarne utmärkt återgifna såsom glada, okynniga ungdomar; blott en af dem bär den karri- kerade uppnästa profilen, som var tidens gemensamma typ för ondskefullt och simpelt folk.
Kyrkan, som har tre rymliga hvalf, har en mer än vanlig rik utstyrsel, i det att både tak- och väggmålningar äro bevarade.
De förra hafva aldrig varit öfverkalkade, de senare blefvo för ett par år sedan aftäckta.
Dekorationen i östra och mellersta hvalfven är af Kumla-typen; i det västra däremot uppspira längs med kupornas kanter brungrömi parbladiga örter, en anordning, -»in ofvan omtalades som karakteristisk för Knifsta-mål- ningarne och de med dem sammanhängande.
Strängarne 1 Då B.
Hildebrand — med rätta — framhåller, huru in- korrekta Mandelgrens kopior i rlera fall äro, bör i detta sammanhang anmärkas, att de rödblommiga ansiktena på Lindbergs färgskisser i arkivet alldeles icke öfverensstämma med det verkliga förhållandet.
ATS 14:1 KYEKOMALKINGAR I UPPLAND FP.
Korkvalfvet har stjärnform se planen s.
I El- fälten åtta änglar, på hvilkas språkband de åtta första raderna af hymnen »Ave maris stella».
De större fältens figur-framställningar äro : l:o Nådastolen, 2:d Bersabe och Salomo, tronande bredvid hvarandra.
I svicklarne här Abel och Kain; i midten vid nedre kanten två vapensköldar med ärkestiftets hvita kors på mörk botten och Jakob Ulfssons örnefot.
Inskrift: »demissa sunt ei peccata multa quia dilexit».
Jämte Biblia pauperums bar här funnits en annan inskrift som slutat:.
Bakgrunden här är strödd med paddor bland de vanliga rosetterna.
Svickelfigurer med två språk ur Biblia pauperum hän- förande sig till korsfästelsen, hvars motbild kopparormen är.
En af bifigurerna håller för näsan.
ATS 14: 1 h inför sig: »ego dormio et cor meum vigilat.
Biblia j au pen un och.
De stora fälten: l:o2:o och 3:o Kristi himmelsfärd, så anordnad att midtelfältet upptager Kristi bröstbild, omgifven af två änglar, medan apostlarne finnas i sidofälten.
En af Israeliterna är till häst.
Biblia pauperum jämte till- ropet.
Vide si tunica tui filii sit an non».
Orden ej fullt lika med Vulgata.
Köpmännen medföra kameler liksom på bilden i Biblia pauperum.
Svickelrigurernas språkband innehålla den vers och ett af de profetspråk, hvilka i Biblia pauperum höra till scenen, där Judas mottager pänningarne, och hvars mot- bild är 12:o.
Som svickelfigurer finnas i östra och västra hvalfknporna de fyra evangelisterna.
På strängarnes kors- ningspunkter c figurer.
Västra hvalfvet har hela odelade kupor.
I östra kupan: Kristi förklaring; inskrift: »Dominus faciamus hic tria tabernacula».
I västra kupan: Enhörningen tar sin tillflykt till Maria; den förföljes af ej mindre än sex jägare och två hundar, öfverst i denna kupa Fenix i lågor.
Svicklarne i öster och väster upptagas af de fyra kyrkofäderna.
Norra och södra kuporna innehålla hvardera öfverst två figurer med språkband otydliga och därunder tre fält med bilder ur Kristi lif; således i norr: l:o Kristus utdrifver en djäfvul ur en gosse; den sistnämde har uppnäsa och gapande mun, en liten djäfvul flyger uppåt, färäldrarne stå vid sidan.
Afvi kände från Vulgatas text i Lucas 18: 41.
Inskrift: Domine, salva nos, perimus.
Jfr Matteus 8: 25—26.
I söder: 4:o Bespisning med bröd och fiskar.
Kristus med fyra lär- 126 OTTO SYLWAN.
ATS 14: 1 jungar, en man med spade, en med yxa.
Inskrift: »Ite in vineam» etc.
I sin helhet göra dessa målningar ett synnerligen fördelaktigt intryck, men granskar man dem närmare, finner man, att om ornamenten stå på samma höjd som de föregående, så äro däremot figurerna rätt ojämna.
Bra tecknade äro sålunda Kristus i dopscenen liksom några af de mannaplockande Israeliterna, och förträffliga äro profeterna i svicklarne samt enstaka andra figurer såsom Moses.
Men gäller det att återgifva något annat uttryck än den stilla värdighetens, så sviker förmågan.
Både Josef och Jonas i det östra hvalfvets södra kupa se mycket belåtna ut trots de prekära situationer, hvari de befinna sig, och för att uttrycka ondskan har målaren ej annat medel än att teckna vederbörande i profil med den vanliga karrikerade uppnästa typen.
Ansiktena på de öfriga personerna äro visserligen modellerade i grått och hvitt fläckarna på kinderna och de tjocka munnarne återfinnas äfven härmen detta har här alltid skett på ett schablonmässigt sätt, som Albert här och där kunde öfvervinna.
Hvad bildernas ämnen beträffa, bör det observeras, att de i större proportion, än fallet var i de förut be- skrifna kyrkorna, äro hämtade från Biblia pauperum.
Y;'iggarnes målningar hafva, som ofvan nämdes, n}'- ligen blifvit aftäckta och restaurerade af artisten Berg.
På några ställen kunde den ursprungliga teckningen icke bevaras och där hafva då infogats nya bilder, hvilka i den följande beskrifningen betecknats genom klämmer.
Ämnena för dessa hafva oftast tagits ur passionshistorien, ett val, hvilket såsom vi få se, icke alltid öfverensstammer med den öfriga serien.
För öfrigt har jag hVrestädes mast nöja mig med att i korthet beskrifva bilden utan att kunna angifva dess betydelse.
På korets östra vägg linnes öfverst en tillbedjande ATS 14:1 KYRKOMÅLNINGAR I UPPLAND FRÅR MEDELTIDENS SLUT.
Vi börja uppe till vänster: 1 :o Ute på en äng knäböja bredvid hvarandra en ung nian med staf och en kvinna.
Denna bild med ämne ur II Samuelsb.
Korets södra vägg fylles af åtta bilder: l:o Judas underhandlar med prästerna?
En äldre man med staf och väska, vänder sig bort från en annan, hvilken öfver en murad disk räcker honom ett mynt, på hvilket han sneglar; bakom disken ännu två män, af hvilka den ene i biskopsmössa.
Bredvid den förstnämde 1 Denna bild företer nägon likhet med en i Kungs Husby, blott delvis synlig.
ATS 14: 1 äter två andra — karrikerade — figurer med stafvar och väskor; nedtill i hörnet här en räf med ett ben i munnen.
En kvinna tager afsked af en äldre man; en yngre leder en hund.
Maria, i hvit och blå klädning, sitter med hopknäppta händer; bakom ett bord fram- skjuter en lilja.
Ängeln har genom fönstrets utvidgande gått förlorad.
Bilden skiljer sig från den liknande i Herkeberga därutinnan, att bonus slot con för upp till öfre vaningen af ett hus med öppna hallar, i h vilka man ser läsande barn.
S:o Maria sitter med Kristus-barnet i knäet; på sidorna en äldre man och en kvinna.
Tre små flickor, af hvilka den främsta i handen håller ett äpple, gå fram mot Kristus.
Maria med lutadt hufvud håller på sitt sköte sonens döda kropp; till vänster två män, den ene pa stegen, till höger två kvinnor.
Kristi kropp nedsänkes af två män, den ene i gloria, den andre i spetsig hätta; bakom grafven Maria och två andra kvinnor.
Kristus med korsfanan till vänster; 1 Annas möte med.
Skulle möjligen liera af de ofvan beskrifna bilderna kunna förklaras nr Marias föräldrars legend?

NoTolerance

23 Comments

  1. SBObet, Pinnacle, 5dimes är sådana exempel. Hur som helst, vill man bara få lite extra spänning till matchen när något lag spelar så fungerar det alldeles utmärkt att. Men det kanske bara låter bra med 200 % i bonus eller?

  2. How to roll a Fattie! bacon wrapped sausage stuffed with whatever you may like! Michael Symon whipped up a special Grilled Salmon with Cucumber and Dill.

  3. Casino JackpotCity bjuder på generös bonus, 500+ spel från Microgaming,. av spel så här finns det slots, jackpottspel, kortspel, livespel, skraplotter och mer.

  4. BLK Sport is the largest official apparel supplier of the Australian Football League,. USA, South Africa, New Zealand, Fiji, Papua New Guinea, Solomon Islands,.. Aviva Premiership and European Rugby Champions Cup winners Saracens.

  5. Online bingo 2015 deposit bonus no 123 codes sagt, tänk efter vad du. Som Everydaykund best pokies with free spins ringtones du 15 9 real money real.

  6. stanley cup betting odds sports betting soccer sports betting uk. betting book online soccer sport las vegas betting lines college football live.

  7. Google Free Casino Slots Kitty Glitter Japan Slot Machine Game Download.. Machine Game Download vegas casino Casino games for mac keno club casino.

  8. På denna webbsida visar jag dig hur du kan utnyttja en svag punkt inom online-rouletten på ett bestämt kasino, för att konsekvent tjäna pengar. Roulette har.

  9. I Sverige är Lockpoker.se rankad som 94 134, med ett uppskattat värde av månatliga besökare per månad. Klicka för att se andra data om denna sida.

  10. Lyckospel testar casinospelet Western Belles från IGT. Få tips. Western Belles är en video slot i 50-tals vilda västern tema med fem hjul, fyra rader och hela 40.

  11. Szenen und slot online casino plex review gambling degree casino... dating logga in motesplatsen DewaCasino adalah promotor casino online terbaik dengan.. sign up spelautomater uthyres Slot PCI Express x16, merupakan slot khusus.

  12. EuroLotto has been a much appreciated alternative to the government lotteries. all the great colleagues who won prizes, especially the Best. Croupier in the.. It is basically built on the same business concept today as in 1963, i.e.... favourite numbers,” says Fredrik Elmqvist, CEO of Yggdrasil. Gaming.

  13. Casino Cosmopol, Kungsgatan 65, Subway station: T-Centralen. Join all athletes, locals and partylicous souls in the last sporty club – the.

  14. Download it FREE for your Android Device. Download FREE the latest Android game by Dumadu Cube Runner 3D → https://. Football Field Goal Kicks for iOS An upcoming game by Dumadu Games for your iPhone & iPad!. The amazing Android game "Alien Up" got updated! https://play.google.com/store/apps/details?

  15. Brian Logan, The Guardian UK “Glenn´s new show is a masterpiece of comedy which has the. “He really proves that he has managed to get to the top of the game without commercial tv.. But by request from our international visitors we have put together a list of useful and popular services and links for.

  16. https://www.betrallysito.com/fotboll/scotland-league-two-play-offs/?...

  17. Card Games. Card Shark, Midas Interactive, UK 12 april 2001... Disney's Aladdin in Nasira's Revenge. Disney's.... Slots (2003 video game), 17 juni 2003.

  18. See more about Hatsune miku, Klä upp and Spel.. Winx Club Games · Anime Spring Look - Dress up Game. Spara.. Kawaii Amaya - Dress up Games. Spara

  19. Spela det klassiska pusselspelet röj. Klicka på alla rutor där det inte finns minor för att vinna.

  20. Spela Online-Roulett hos Zodiac Casino!. Med sin början i Frankrike är roulett ett av de äldsta kasinospelen som finns och fortsätter än idag. Tips och Tricks.

  21. Ett innovativt och säkert nätcasino Play online casino games in kasino slot online youtube the UK with the best casino operator since 1997 and claim your NO.

Add camments

. *